Debatt: Rätten till vår död

Ett värdigt liv och en värdig död borde tillhöra våra mänskliga rättigheter.

Det finns ett kärleksbud som formulerades för över 2000 år sedan som är lika giltigt både i ett ateistiskt och kristet system och det är ”Allt vad i viljen att människorna skola göra Eder, det gören I och dem”.

Den medicinska utvecklingen har kommit så långt att många dödsjuka får sitt liv förlängt i det oändliga. Många äldre blir på grund av sjukdom bundna till sängen och en stor del av dem är nöjda med livet och skulle vilja avsluta det på ett värdigt sätt utan att fysiskt eller psykiskt skada andra. 1976 bildades riksföreningen Rätten Till Vår Död, vars namn nyligen ändrades till Rätten Till en Värdig Död (RTVD). Den kämpar för att vi själva skall få besluta hur vi vill sluta våra dagar på jorden. Aktiv dödshjälp är i dag tillåtet i Belgien, Holland, Schweiz och Oregon, USA men inte i Sverige. En insändare skrev redan 1991 att han var innerligt trött på allt malande prat om etik, moral, ansvar och en massa annat, vars huvudsakliga syfte tycks vara att försöka ge beslutsfattarna ansvarfrihet.

För några år sedan gjorde Sifo en undersökning som visade att 78 % av de tillfrågade var för aktiv dödshjälp och ändå händer ingenting i frågan. Vad som hänt är att den palliativa vården har blivit bättre men dess standard varierar från kommun till kommun. Platserna på vårdboende minskar och vi är på väg mot anhörigvård. Det finns ingen lag som säger att de anhöriga ska ta hand om de äldre och det finns ingen politiker som skulle säga det. Men vi lever i ett värdigt samhälle och finns det ingen annan som ställer upp, då måste de anhöriga göra det. Det är framför allt kvinnorna som tar hand om äldre anhöriga och för något år sedan fanns det 60 000 kvinnor som gått ner till deltid eller helt lämnat arbetsmarknaden för att vårda anhöriga.

Den psykiska hälsan hos äldre har försämrats och varje dag tar en gammal person livet av sig. Politikerna pratar om att psykvården skall förbättras och de äldre skall få en värdig vård. Vad är egentligen värdig vård och vem är det som har rätt att värdera den. Det borde vara den fysiskt sjuke och den som befarar att bli psykiskt dement och ingen annan.

I avvaktan på att våra politiker skall våga besluta om eatanasi kan vi alla skriva under ett livstestamente där vi bl a framhåller att om jag bedöms vara i ett tillstånd utan återvändo, ska jag inte hållas vid liv med konstgjorda medel, såsom större operativa ingrepp, respiratorbehandling, artificiell näringstillförsel, antibiotika eller liknande. Behandlingen ska inriktas på att endast lindra lidandet, även om döden därigenom påskyndas. Ett sådant testamente är läkarna enligt lag inte skyldiga att följa men man får hoppas att deras etiska inställning är att hjälpa en sjuk till en värdig död. Juridiskt bindande livstestamenten finns i Danmark, Norge, Spanien, Holland, Schweiz och Australien enligt World Federation of Right to Die Societies, paraplyorganisation för organisationer världen över som driver opinion i i dödshjälpsfrågor (www.worldrtd.net).

Inom region Skåne har Carl-Johan Sonesson, ordförande i beredningen för tillväxt och hälsa i sydvästra Skåne, lagt fram ett förslag till att livstestamenten skall kunna lagras i en patients journal och vi i RTVD ser fram emot ett beslut om detta i regionfullmäktige. Förhoppningsvis kan vi sedan få övriga regioner att följa skåningarnas förslag.

Viktigt är att understryka att den som inte vill skriva under ett livstestamente ska inte göra det och inte gå med på eutanasi om och när det blir godkänt i Sverige.

Alla har rätt till sitt eget liv och att själv besluta om det.

 

Gertrud Johnsson
Styrelseledamot i Rätten Till en Värdig Död
www.Rtvd.nu