Meny
Håll koll på dina riskfaktorer, säger professor Miia Kivipelto
Av Ingemo Bonnier
Med allt fler äldre i befolkningen förväntas demenssjukdomarna öka. Fortfarande saknas botande behandling. Men befolkningsstudier med drygt 30 års uppföljning visar att det tycks vara möjligt att minska risken för demens senare i livet genom en rad förebyggande åtgärder. Miia Kivipelto forskar om livsstil hos äldre personer i riskzonen att utveckla demens.
Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik på Karolinska Institutet, lever som hon lär. När vi i dessa pandemitider pratar med Miia över telefon om hennes forskning passar hon på att samtidigt promenera. Precis som så många av oss passat på att göra under pandemitiden och som får mig att undra om inte det kommer att sätta sina positiva spår framöver och kanske minska risken för demens – många är ju numera medvetna om betydelsen av både kost och motion för hur vi mår.
–Jo, säger Miia, vi har redan sett i Stockholm att den befarade ökningen av demens inte är lika snabb som vi misstänkte att den skulle bli. Men å andra sidan har vi andra faktorer som stress, burnout, dålig sömn, infektioner inklusive själva covid. Minskad fysisk aktivitet ser vi tyvärr hos 30 procent av de äldre, och 15 procent uppger sig ha fått försämrat minne under covid pandemin – vilket kan delvis bero på understimulans i isoleringen. Det gäller att tidigt, helst redan i medelåldern uppmärksamma riskfaktorer som höga blodfetter, hålla koll på blodtrycket och motionera, att vara kognitivt och socialt aktiv och hålla vikten. Kosten är viktig, medelhavsinspirerad mat med mycket fisk, lite kött, mycket frukt och grönsaker, nötter och raps eller olivolja i stället för smör är basen. Mycket vitaminer – men från kosten, inte från tillskott. Hela 40 procent av demenstillstånd anses vara kopplat till livsstilen.
Många faktorer ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, som höga blodfetter, högt blodtryckövervikt och diabetes.
–På 90-talet, fanns nästan inga studier ommotsvarande koppling till demenssjukdomar, eller om att vi själva skulle kunna påverka risken att drabbas av demens, säger Miia som genom sin forskning visat att det faktiskt går att påverka. Fynden är ett resultat av den så kallade CAIDE-studien som omfattade ett par tusen kvinnor och män som då studien startade var i medelåldern och som sedan följts i 40 år, berättar Miia som är huvudansvarig för studien. Hon leder också FINGER studien som är den första randomisera de studien i världen som visade att det går att förebygga kognitiv svikt med en multimodal livsstilsintervention där man åtgärdarar flera riskfaktorer samtidigt. Inom ramen av World-Wide FINGERS nätverk testas och anpassas FINGER modellen nu i över 30 länder världen över.
–Det som är bra för hjärtat är också bra för hjärnan. De riskfaktorer som kan kopplas till hjärt-kärlsjukdomar har också en stark koppling till hjärnhälsan och demenssjukdomar. Det handlar om vad vi äter och dricker, alkoholvanor och rökning, faktorer som kan ha betydelse för utveckling av minnesstörningar och begynnande demens tjugo år senare. Fysisk aktivitet har en starkt skyddande effekt. Enligt vissa epidemiologiska kan studier risken att insjukna i demens halveras om man tränar tre gånger i veckan, med konditionsträning och styrketräning. Komponenter vi också undersöker är betydelsen av psykosociala sammanhang, inflammatorisk påverkan och olika ärftliga faktorer. Det finns olika typer av demens, men de vanligaste är Alzheimers sjukdom (ca 60-70%) och vaskulära demensen, men ofta är det en blandning av de två – eller flera. Den vaskulära demensen är relaterad till hjärt-kärlrelaterade faktorer med benägenhet för stroke och diabetes, medan Alzheimers är en neurogenerativ demens hjärnsjuk dom där nervcellerna dör i förtid. De ärftliga faktorerna finns hos alla typer av demens – men 40 procent är alltså relaterat till livsstilen.
–Att det faktiskt är möjligt att minska risken för att drabbas av minnesstörningar och demens känns hoppfullt, säger Miia, eftersom det fortfarande bara finns mediciner som bromsar symptomen, inte botar. Trots att det tagits fram en mängd olika preparat, gjorts vaccinförsök med mera. Men vi måste bli ännu bättre på att identifiera riskgrupper och vad vi kan göra för dem. Det handlar om tidig diagnostik, bland annat med hjälp av nya markörer, om förebyggande åtgärder och behandling.
–Det är viktigt att få en tidig diagnos. Känner du att det börjar svaja med minnet så gör en utredning. När du inser att du börjar glömma viktiga saker, och när du gör det upprepade gånger, när du inte hittar dit du ska eller känner på dig att något kan vara fel, så var inte rädd för att kolla upp det. Du kan göra det via att kontakta din vårdcentral eller din egen läkare. Det finns också olika digitala verktyg som kommer att göra det lättare att göra första testet hemma.
–Hjärnan är ju som en muskel som precis som kroppen behöver träning, stimulans och inspiration. Allt vad vi gör påverkar hjärnans funktion och struktur. Genom aktiv livsstil kan man bygga sk hjärnreserv och effektivare nätverk i hjärnan. Detta kan hjälpa att kompensera och förebygga eller lindra symptomen omman får Alzheimer eller andra förändringar och skador i hjärnan. Det är aldrig för tidigt att börja förebygga kognitiv svikt men det är aldrig för sent heller!
