Meny
– Man får göra fel, det är inte farligt. Det är viktigt att du reagerar, det är sunt, säger Madeleine Mesterton, ordförande i Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt.
Efter att ha fått många frågor från anhöriga har hon gett ut en handbok för dem som har någon med en ätstörning i sin närhet.
En närståendes handbok har tre mål: att hjälpa läsaren att förstå problemen med en ätstörning, att sätta gränser och att ge stöd.
Madeleine Mesterton var på 1980-talet med och grundade Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt och har under åren träffat många som lever nära någon med en ätstörning. Det finns mycket att hantera som närstående, både känslomässigt och rent praktiskt.
– Framförallt är det gränssättning som är svårt, man går ofta på tå för den som är sjuk, säger Madeleine Mesterton.
Ofta beror det på rädsla för att personen inte ska äta något alls eller att hon eller han ska hetsäta. När det gäller ätstörningar så skuldbelägger sig mammor i högre grad än pappor, kanske för att de har lättare att förstå att det kan finnas ångest som är kopplad till mat.
– Men det är inte någons fel att en person får en ätstörning.
Madeleine Mesterton säger att det ofta är föräldrar som är de sista som upptäcker de här problemen. Mycket på grund att de ser barnen varje dag plus att de ofta klär sig i stora kläder och är duktiga på att smita undan måltider
– Men jag tycker att det bara under det senaste året har blivit en mycket större medvetenhet kring ätstörningar.
Hon poängterar också att det inte är vikten som är det avgörande, utan hur personen mår. Anhöriga behöver också hjälp hur de bästa kan vara till stöd i olika faser av sjukdom och tillfrisknande som att se att ett raseriutbrott faktiskt kan vara ett friskhetstecken.
– Jag vill att boken ska hjälpa anhöriga att släppa eventuella skuldkänslor och att den ska bidra med konkreta råd hur man kan hantera olika situationer som uppstår när man har en närstående med ätstörning .
De flesta kopplar samman ätstörningar med tonårsflickor och unga kvinnor, men även barn och vuxna drabbas. Och runt tio procent av personer med ätstörningar är pojkar och män.
ÅSA RUNSTRÖM
“Hej! Har läst denna boken. Kan verkligen rekommendera den. Den gick rakt in i hjärtat. Som anhörig till någon som har eller har haft anorexi/bulimi behövs det en tydlighet i vad det innebär.”
“Jag önskar att jag hade haft den när mitt barn blev sjukt – då hade vi kanske sluppit många år av onödigt lidande”.
Kvinnlig läsare: “Tack för den fina boken! Jag kastade mig över den och läste hela direkt. Det är precis en sådan bok jag saknade när min dotter var sjuk, men jag är glad att den finns nu! Gratulerar till ett väldigt fint utfört arbete.”
Manlig läsare: “Tack för den nya boken. Jag har redan läst den och lärt mig mera.
Det känns helt rätt att arbeta så. Tack, tack, tack!”
