Det kan låta motsägelsefullt, men du varken ska eller bör avstå från att motionera om du har ont i lederna. Tvärtom, värken minskar och chansen att behålla rörligheten ökar om du rör på dig. Att du får bättre kondition är ren bonus.
Ledsvikt, det som också kallas artros, är vanligare än högt blodtryck, diabetes och hjärtbesvär hos äldre personer. Några av riskfaktorerna för att utveckla ledsvikt är tung och ensidig belastning under lång tid, vridna arbetsställningar och övervikt. Inte minst knäartros kan orsakas av övervikt. Men ledsvikt kan också uppstå vid normal belastning om en led av någon orsak redan är försvagad, liksom att det finns ärftliga faktorer som påverkar.
Det finns vetenskapliga faktorer om betydelsen av fysisk aktivitet vid ledsvikt, framförallt knäartros hos äldre. Där handlar det främst om att stärka benets och lårets muskulatur. Muskler hjälper till att stödja och stabilisera leden. Vid höftartros gäller det att så långt det är möjligt bevara rörligheten.
Sjukgymnastik ingår ofta i behandlingen av ledsvikt, sjukgymnasten tar tillsammans med den drabbade fram ett lämpligt program. Hur det utformas beror givetvis på typen av ledsvikt, hur utbredd den är, och personliga förutsättningar.
Några typer av motion passar särskilt bra för personer med ledsvikt:
- Styrketräning är bra vid knä-artros. Det hjälper till att bygga upp stödjande muskler runt leden. Svag muskulatur är i sig en riskfaktor för ledsvikt.
- Stavgång har blivit populärt. Det ger mindre belastning på fötter, knän och höfter än vanlig gång. Det är även bra mot besvär i nacke och rygg.
- Cykling ger effektiv konditionsträning och man använder stora muskelgrupper i benen utan att belastningen för den skull är hög.
- Simning innebär låg belastning på lederna. Det är också lätt att ta ut rörelserna ordentligt.
Men vissa former av träning bör undvikas. Löpning, till exempel ökar skaderisken genom överbelastning på höfter, knän och fotleder. Fotboll och andra kontaktidrotter ger risk för ledskador och kan förvärra de skador man redan har. Eftersom ledsvikt är en kronisk sjukdom är det viktigt att motionen är regelbunden. Den träningsform du väljer ska kännas tilltalande, inte som en plikt, eftersom träningsaktiviteterna då ofta riskerar att rinna ut i sanden.
Endorfinerna får fart
Det är inte ovanligt att man kan vara rädd för att röra på sig i tron att det förvärrar tillståndet och rädslan kan därmed bli ett hot mot framgångsrik behandling. Visst kan det göra ont i början, men det är bara naturligt, det tar någon vecka innan smärtlindringen sätter in. Att motion kan lindra smärta beror på att den sätter fart på endorfinerna, kroppens eget “morfin” – detsamma som kvillrar i kroppen vid förälskelse. Har du väl kommit igång ökar även möjligheterna att förebygga fortsatt skadliga förändringar i brosk och leder. Ett fysiskt aktivt liv minskar dessutom riskerna för andra sjukdomar som vuxendiabetes och hjärtproblem.