Journalisten, politikern och före detta kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fick en personlig och intressant intervju med CancerRehabFondens generalsekreterare Pia Watkinson. Ett samtal om hur män respektive kvinnor skänker pengar och hur pandemin skapar digitala rehab-träffar till hur vi på bästa sätt kan vara ett stöd för de som drabbas av cancer.
Av Lena Adelsohn Liljeroth
Pia, du har jobbat med insamling för flera olika organisationer, SOS barnbyar, Ersta Diakoni och nu CancerRehabFonden.
Är det svårare eller lättare att samla in pengar nu?
–På ett sätt är det svårare. Organisationerna är proffsigare och konkurrensen hårdare. Men å andra sidan är fler, framför allt yngre människor, medvetna om hur viktigt det är med socialt ansvarstagande. De är globala, reser mer, vill konsumera hållbart – och bidra. Men bruset är tjockt och det har blivit svårare att tränga igenom.
Är det skillnad påmän och kvinnor?
Min erfarenhet är att kvinnor ger oftare men mindre summor.
–Kvinnor i din och min ålder är i snitt de bästa givarna. Men männen har i regel mer pengar så får du en man ”på kroken” så blir det ofta större belopp.
Ni arrangerar rehab-veckor för de som varit cancersjuka. Hur är de upplagda?
–Vi erbjuder, kostnadsfritt, fem dagars internat på olika platser i Sverige. Rehabiliteringen leds då av legitimerad personal, som psykolog, dietist och medicinsk yogainstruktör.
–Det är viktigt för våra deltagare att miljön är vacker, naturen har stor be tydelse för läkning och välbefinnande. Den som gått igenom en cancerbehandling går ogärna in i en sjukhusmiljö igen.
–Rehabilitering är viktigare än många förstår. Det finns risk att sjukskrivning för cancer övergår i sjukskrivning för psykiska besvär, omman inte får bra hjälp att komma tillbaka till mer vanligt liv.
Nu under coronan har ni tvingats ha digitala rehab-träffar. Fungerar de också?
–Ja, över förväntan. Det ska erkännas att vi hade tankar på digitala möten tidigare. Nu blev ju situationen akut, eftersom vi inte kunnat ta emot cancer patienter på samma sätt som vi önskat.
–De som söker till våra rehabträffar är ofta väldigt utmattade och väldigt ledsna människor. Runt 90 procent är kvinnor. De behöver träffa andra som har liknande erfarenheter och vi får ofta efteråt höra att de genom träffarna fått vänner för livet. Jag känner några unga kvinnor som gått igenom cancerbehandling och som blivit friska. Alla tycker att de därför borde vara glada och lyckliga. Men, säger de, det är då sorgen kommer.
–Det är precis så. Allt har handlat om att orka och känna optimism. När de kommer hem ska de trösta sina ledsna barn och sin ledsna man och så går de
tillbaka till jobbet för tidigt.
– De tar inte hand om sig själva. Inte sällan brakar de ihop psykiskt. Det är ofta kvinnor som arbetar inom vården och skolan och som är vana vid att alltid ställa upp för andra.
Vad kan er verksamhet erbjuda då?
–Rehab-veckan ger dem förståelse för sig själva, de får verktyg att använda, skapar Facebook-grupper och håller kontakt. Det ger också samhällsvinster.
–Vår offentliga vård prioriterar inte rehabilitering, långt ifrån alla cancer sjuka erbjuds detta. Men behoven är mycket större än vi kan erbjuda. Rehab borde ingå när du fått din diagnos. Om du drabbats av hjärtinfarkt ingår rehab självklart i behandlingsplanen. Men det är inte givet när du varit sjuk i cancer.
Alla har vi någon i bekantskapskretsen som har eller fått cancer. Hur kan vi, som med människor, bäst stödja dem?
–Lyssna tror jag, ge uppmärksamhet och att avlasta naturligtvis. Män är nog bättre på att se till sina egna behov än kvinnor är. Men det är inte något jag har belägg för, mer en känsla.
–Cancer blir allt vanligare. Det finns olika förklaringar, som ålder och livsstil. Forskningen går framåt och vi vet allt mer. Men fler och fler överlever också sin cancersjukdom. Det är naturligtvis positivt, men från vårt perspektiv innebär det också att fler behöver rehabilitering.
Om CancerRehabFonden
CancerRehabFonden är en ideell organisation, som utan kostnad erbjuder rehabilitering till cancerdrabbade. Fonden är fristående och helt beroende av gåvor. Organisationen hette tidigare Trafikskadades och cancerdrabbades riksförbund.