Några genvägar till att bli en hållbar människa och en anhörig som orkar finns inte. Glöm checklistor och tron på quick-fix och lägg i stället energin på att reflektera över dig själv och sök din styrka i de rätta valen. Det är Margareta Normanns råd till kvinnor mitt i livet.
Lugn och trygg är den spegelblanka ytan på sjön Boren. Precis som Margareta Normann själv, hemma i Borensberg den här dagen i gränssnittet mellan sensommar och tidig höst.
En dag emellan två av de många uppdrag Margareta har som föreläsare och konsult för kommuner och andra uppdragsgivare över hela landet. Det är trångt i Margaretas kalender. Ett tecken på att behovet av att bli och vara en hållbar människa och anhörig är stort. Särskilt för kvinnor mitt i livet där hus och hem, barn och barnbarn, egna intressen och karriären slåss om tid och engagemang. Det är just då rollen som anhörig till en eller två föräldrar kommer in i den redan välfyllda vardagen och sällsynta, lediga veckosluten. Inte stiltje som på Boren direkt. Men, enligt Margareta kan vi heller inte förvänta oss lugn och ro.
“Det gäller att kunna navigera i livets stormar och inte gå på grund. Liksom träden behöver vi människor starka rötter när det blåser. Och vi måste acceptera att vi har begränsningar och att det inte är fel utan nödvändigt att sätta gränser och göra val” säger Margareta.
Tillförlitliga checklistor och “quickfix” finns inte. Det har Margareta lärt sig av livet och i sin roll som sjukgymnast och grundutbildad psykoterapeut. Tidningarnas löpsedlar som lovar nytt och lyckligt liv med fem enkla steg på fem snabba minuter får Margaretas lugn att krusa sig som ytan när det blåser på Boren.
“Om det vore så lätt skulle alla människor må bra. Checklistorna leder inte till någonting annat än stress och känsla av misslyckande.”
Kunskapen och erfarenheten av stresshantering finns sedan länge i Margaretas liv. Både privat och i hennes yrke som konsult. Föräldrarnas bortgång, hennes egna ryggbesvär och en rad svåra händelser ledde till många och djupgående reflektioner över livet.
“Det har lärt mig att inte leva för mycket med näsan mot marken. Att i stället lyfta blicken och se att livet har så mycket att erbjuda. Där finns så mycket utmaning och spänning att bungy-jump är överflödigt.”
Sådant bidrar inte till att vare sig förebygga eller att förbli en hållbar människa. En människa som inte måste orka allt. Precis ALLT.
“Att vara hållbar är olika viktigt i varierande skeden i livet. De människor som lär sig att välja bort sådant som de vet ändå är omöjligt att genomföra eller att orka med blir mer hållbara. Alla människor är värda att må bra. Och ju fler som mår bra, desto bättre mår samhället eftersom resurserna är begränsade och måste fördelas på bästa möjliga sätt.”
I rollen som anhörig kan det vara extra svårt att sätta gränser och att göra val. Trots att det strider mot bättre vetande är det lättare att lägga till och säga ja än att välja bort och säga nej.
“Vi lurar oss själva när vi tror att vi inte har några val. Men vi har val och vi har ansvar för de val vi gör. Ingen vinner på att vi gör val som inte är realistiska. Alla förlorar i stället.”
Att sätta gränser är en av de utmaningar som ingår i livets helhet och som förutsätter att vi ständigt rannsakar och reflekterar över oss själva.
“Vem är jag egentligen och vad vill jag med mitt liv? Att ofta fråga sig; vad gör jag nu och varför gör jag det?”
I frågeställningen ingår också det som Margareta anar att få människor frågar sig och reflekterar över: Vill jag verkligen vara hållbar? Vill jag orka det här? Vad är priset och är det värt det? Hur stämmer mina egna önskningar egentligen mot den bild som finns i media av idealkvinnan som orkar allt?
Men att säga nej och sätta stopp har också sitt pris. Vem vågar?
“Risken finns att inte bli omtyckt. Att man får leva med dåligt samvete och skam. Men den som är ärlig mot sig själv och lever efter det behöver inte känna skam och riskera att bli dömd av andra. Valet är medvetet!”
Den som bestämt sig för att orka och att vara hållbar måste också kontinuerligt reflektera över sig själv och sina handlingar.
“Gör jag allt det jag kan göra? Är det här det bästa jag förmår?”
Och ända finns ingen garanti för ett lyckat resultat. Sådant är livet och det är viktigt att vara förberedd på att några gånger under livet kommer det att inträffa hemska och svåra händelser. Mental och kroppslig service och underhåll är därför Margaretas filosofi och rekommendation. Motion, bra kost och att reflektera över livet.
I sina föreläsningar relaterar Margareta till de fyra livsvärldarna.
“Vi lever i en kombination av vår fysiska miljö, våra relationer och sociala nätverk, förhållandet till det egna jaget och tankar om livets mening”.
Att hitta fast mark i de fyra världarna är inte lätt enligt Margareta.
“Det är svårt! Men alltid värt ett försök.
Lätt är det inte heller att gradvis eller plötsligt vara anhörig och att ställa rimliga krav på vård och äldreomsorg. Men vad är rimligt?
“En värdig vård som använder sina resurser på rätt sätt med vårdtagarens bästa i fokus och där den anhöriga har en roll. Om han eller hon vill”.
Borens yta är fortfarande blank och lugn. Men ett lågtryck är på väg till kvällen. Med starka vindar.