Meny
Fem procent av alla medelålders och äldre kvinnor drabbas någon gång av sköldkörtelsjukdom. Symptomen är lätta att förväxla med övergångsbesvär, depression och utbrändhet. Diagnosen dröjer ofta.
Inte sällan väntar den som drabbats av sköldkörtelbesvär länge med att söka hjälp. De tror att de har drabbats av stress eller övergångsbesvär. Andra, som gör läkarbesök, testas inte för fel på ämnesomsättningen. Studier har visat att många, framför allt äldre kvinnor, lider i det tysta utan att få diagnos.
– Symptomen smyger sig på och förvärras successivt och uppträder på många olika håll i kroppen, berättar Ove Törring, endokrinolog och överläkare på Södersjukhuset.
Både över – och underproduktion av sköldkörteln förekommer. Vanligast är underproduktion, vilket leder till trötthet, håglöshet, förstoppning, viktuppgång, hudtorrhet, håravfall och ibland depression. Motsatsen – överproduktion – leder istället till för hög ämnesomsättning; oro, sömnlöshet, svettningar och viktminskning. Det senare upptäcks ofta tidigare då symptomen är mer påtagliga. Alla sköldkörtelsjukdomar är ärftliga i olika grad. Yttre faktorer är till exempel rökning och stress.
– Gemensamt för båda tillstånden är att de påverkar alla delar av kroppen, säger Ove Törring.
Ove Törring uppmanar till att använda jodberikat salt, då jodbrist är en känd upphovsfaktor. Han ger också rådet att äta ordentligt med fisk, liksom mejeriprodukter, livsmedel som alla är rika på jod. I övrigt kan man inte påverka sköldkörtelsjukdom med hjälp av kost. Viktigast är att söka läkare om man känner att kroppen fungerar annorlunda än man är van vid. Sköldkörtelproblem är lätta att diagnostisera, allt som krävs är ett enkelt blodprov. De flesta rubbningar går att medicinera bort.
– Det kan ta tid att ställa in medicineringen på rätt nivå men med tiden kan de flesta bli helt besvärsfria, avslutar Ove Törring.
Källa: Vårdguiden
