Länkarna ovan leder bort från vår webbplats och öppnas i ett nytt fönster.
Länkarna ovan leder bort från vår webbplats och öppnas i ett nytt fönster.
Möt 1,6 miljonerklubbens grundare som gick från nattklubbsdrottning till frontfigur i kampen för kvinnors hälsa och livskvalité.
Eva-Lena Forsberg är chef för en enhet där man arbetar för att testa fram nya, säkra och effektiva läkemedel.
– Men det är försökspersonerna som testar läkemedlen som är de verkliga hjältarna, säger hon.
Nu startar en kampanj för att få tag på kvinnliga försökspersoner.
”KTA” står det på de oansenliga skyltarna som leder in till avdelningen där Eva-Lena Forsberg är enhetschef.
– Här arbetar vi i samarbete med några av Sveriges skickligaste forskare för att få fram nya och effektiva läkemedel som ska rädda människoliv, förklarar Eva-Lena.
Eva-Lena själv har precis kommit tillbaka efter sommarens semester och ser solbränd och utvilad ut när hon visar runt i de ljusa, hemtrevliga lokalerna. I grunden är hon biomedicinsk analytiker och hon har en lång bakgrund inom vården.
– Jag har jobbat med forskning i hela mitt yrkesverksamma liv, började som laboratorieassistent på Falu lasarett 1967. Sedan 2000 har jag jobbat med läkemedelsprövningar, berättar hon, när vi slår oss ner i ett av undersökningsrummen för att kunna prata ostört.
Klockan är åtta på morgonen, och det är full aktivitet på avdelningen, även om det just idag inte finns några försökspersoner inskrivna. Någonstans i en helt annan del av sjukhuset borrar någon med slagborr, i korridoren hörs slammer av porslin och ljudet av envisa telefonsignaler.
– Jag har haft den stora turen att få jobba med en chef som varit väldigt intresserad av forskning. I många år sysslade vi med grundforskning, men för åtta år sedan blev det alltså läkemedelsprövningar och sedan 2003 har jag varit chef här på Fas I enheten.
På Fas I enheten jobbar man främst med det som kallas Fas I och Fas II-studier. Det innebär att man testar läkemedel i ett stadium där de redan testats på preklinisk nivå och på djur.
– För att kunna gå vidare testar man sedan läkemedlet på försökspersoner, både friska och sjuka människor, förklarar hon.
Hon skrattar till när jag berättar om de fantasier som direkt sätts i rullning i mitt huvud när jag hör ordet ”försökspersoner”: fastspända, olyckliga och ångestfyllda människor som antingen tvingats delta eller som inte har en aning om vilka risker de utsätter sig för.
– Det här är i allra högsta grad frivilligt. De personerna som är intresserade anmäler sig till oss via vår hemsida. När det gäller riskerna så har läkemedlen testats utförligt innan vi prövar på människor och då i mycket låg dos till att börja med. Försökspersonerna får alltid både skriftlig och muntlig information om läkemedlen de ska testa, så de är väl informerade.
I KTA:s register finns både friska och sjuka personer anmälda. Sjuka människor behövs också: ska man till exempel testa ett läkemedel för Alzheimers sjukdom behövs också personer med den diagnosen.
– När man anmäler sig till oss blir man upptagen i vårt register. När den aktuella studien har godkänts av Etikprövningsnämnden och Läkemedelsverket hör vi av oss till de personer som kan vara lämpliga för den aktuella studien. Redan här informerar vi om syftet med studien och om de biverkningar som kan finnas.
När sedan försökspersonen kommer till KTA för att vara med i studien får han eller hon först genomgå en grundlig hälsoundersökning.
– Läkarundersökningen är en av de stora fördelarna med att vara försöksperson: Den är rejält omfattande och det är något som många listar som positivt, förklarar Eva-Lena.
En annan fördel med att ställa upp som försöksperson är den ekonomiska ersättning som man får. Hur stor den är varierar, delvis beroende på hur lång tid försöket tar och på vad som krävs av försökspersonen som deltar.
I samband med hälsoundersökningen får man prata med en läkare om de eventuella biverkningar och risker som kan finnas med försöket. För det mesta handlar biverkningarna om lätt huvudvärk eller illamående.
– Säkerheten är A och O när vi gör våra försök.
I vissa fall kommer försökspersonerna in på korta dagbesök, i andra fall stannar de flera dagar.
– Under de försök när försökspersonerna stannar över natt har vi personal här dygnet runt. Försökspersonerna kan när som helst välja att avbryta försöket. Det är viktigt att man verkligen känner att det är frivilligt.
Det finns plats för ett tiotal försökspersoner åt gången på avdelningen, och man jobbar bara med ett försök i taget. Flera studier kan pågå samtidigt, men varje sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker ansvarar för en studie. I varje grupp får ungefär en fjärdedel av försökspersonerna placebo, alltså vanliga sockerpiller, istället för det läkemedel som ska testas. Varken försökspersonerna eller personalen vet vem som får placebo eller aktiv substans, eftersom det är kodat.
Eva-Lena berättar att försökspersonerna ofta är lite spända när de kommer första gången. Då är det viktigt att de får information och att de känner förtroende för dem som jobbar på KTA.
– När man är inlagd här kan man till exempel se på tv, spela TV-spel, läsa, prata eller bara sitta på vår fina balkong och njuta av utsikten över sjukhusparken. Tillgång till datorer finns. En del av försökspersonerna brukar lite skämtsamt säga att det känns som om de bor på spa när de är här…
Eva-Lena har själv varit med i flera försök, hon tycker att det ger henne en bättre förståelse i kontakten med försökspersonerna.
– Självklart har jag också varit rädd ibland! Jag har till exempel fått en kateter i hjärtat och en kateter i levern. När jag fick katetern i levern kändes det riktigt obehagligt.
Ett stort problem är att de flesta läkemedlen i dag enbart är testade på män: Det innebär ju att läkemedlen också är utformade för män och att man inte alltid vet hur de fungerar på kvinnor, vilken dos som krävs och vilka biverkningar som finns.
– Hälften av jordens befolkning är kvinnor. Därför borde det vara självkart att man testar på kvinnor i högre omfattning, säger Eva-Lena bestämt.
Samtidigt säger hon att det inte riktigt är så enkelt. Att testa läkemedel på kvinnor i fertil ålder innebär större risker än att testa på fertila män.
– Tänk bara på neurosedynkatastrofen på 60-talet. Sedan dess har man blivit enormt försiktig och testar i princip bara på män och på kvinnor som antingen är steriliserade eller har passerat klimakteriet.
På KTA jobbar man för att få in fler kvinnliga försökspersoner. Det finns många studier där kvinnor i fertil ålder också behövs.
– Läkemedelsverket bedömer vilka studier som fertila kvinnor kan vara med i. Vi har till exempel tester av redan existerande läkemedel i olika form: Är en tablett bäst att svälja hel eller att lägga under tungan, till exempel.
Varje gång Eva-Lena besöker apoteket sänder hon en tacksam tanke till alla de försökspersoner hon vet står bakom medicinen.
– Det tycker jag nog att alla skulle göra, så att man inte tar den medicin man får för givet.
När Noomi genom en kompis hörde att det behövdes testpersoner blev hon nyfiken. Hon kontaktade KTA och kan numera räknas till en av veteranerna inom försöksverksamheten.
– Men inför det första testet var jag rejält nervös, minns hon.
Våren 2006 var Noomi arbetslös och i behov av pengar. En kompis nämnde att han varit med i flera försök och en tanke väcktes hos Noomi: Tänk om hon också..?
Nyfikenheten blev allt starkare och Noomi började leta information om olika tester på nätet. Hon gick in på KS:s hemsida och sökte sig sedan vidare till KTA.
– Då, innan jag satt mig in i vad det innebar, var jag skeptisk och undrade vad det hela handlade om, men jag fortsatte ändå läsa det som stod på hemsidan och anmälde mitt intresse.
Noomi hade hört att många av de läkemedel som används idag enbart är testade på män, och insåg att det borde finnas ett stort behov av kvinnliga försökspersoner. Redan någon vecka senare fick hon ett svarsmejl från KTA med information om en studie där ett nytt läkemedel för patienter med ADHD skulle testas.
– I mejlet stod det väldigt utförligt hur testet skulle gå till. Jag pratade med min moster som är sjuksköterska och hon kände till läkemedlet som skulle testas. Efter samtalet med henne bestämde jag mig för att fortsätta, och fick komma till KTA för ett samtal och för en läkarundersökning.
På KTA fick Noomi träffa personalen och hon frågade särskilt om eventuella risker för kvinnliga försökspersoner. Hon kände sig lugnad när hon fick veta att de läkemedel som testas på människor först har testats grundligt på djur och att de därefter testas i mycket låg dos på människor.
– Och eftersom kvinnor av säkerhetsskäl utesluts från många studier kände jag mig trygg: När man väl beslutat sig för att testa ett läkemedel också på kvinnor, då vet man vad man sysslar med.
Redan några dagar efter läkarundersökningen satte testet igång. Noomi skrevs in kvällen innan. Tolv personer deltog och hon var inlagd två nätter. Noomi fastade den första natten och klockan sju nästa morgon blev hon väckt för att ta första kapseln.
– Men då var jag nervös och hade rejäl hjärtklappning. Jag minns att jag frågade sköterskan om hon kunde garantera att jag inte skulle dö… Personalen var proffsig och ärlig, och det lugnade mig.
Precis som vid alla läkemedelsförsök fick Noomi inte veta om hon fick den riktiga medicinen eller om hon fick ett sockerpiller.
Under försökets gång togs ett tjugotal blodprover, för att kontrollera i hur stor omfattning läkemedlet gick ut i kroppen.
– Jag var inne tre gånger under ADHD-studien och det hela var stillsamt och reglerat. Vi fick inte göra så mycket, vi låg och läste böcker, spelade tv-spel och tittade på film. Det hela var mycket strukturerat, typ ”lunch klockan 12.54, vila 14.27…”. Det var vilsamt och välordnat.
Innan Noomi skrevs ut gjordes samma grundliga läkarundersökning som innan testet hade satts igång och hon fick prata igenom hur hon upplevt det hela med personalen.
– Jag tyckte att det var bra, jag kände mig trygg och omhändertagen och var väldigt aktiv för att jag skulle få chansen att vara med igen.
Eftersom man inte får gå direkt från ett test till ett annat tog det närmare ett år innan Noomi blev kallad igen. Den här gången gällde det en migränstudie och också denna gång var det total stillhet som gällde under försöksperioden.
– Men under migränstudien behövde jag inte ligga kvar, då gjorde jag istället tre dagbesök, där jag varje morgon fick svälja en tablett, därefter kollade de så att inte hela kroppen påverkades utan bara huvudet.
Under det här testet träffade Noomi en kompis som hon lärt känna under ADHD-studien.
– Den här gången kände vi oss nästan som veteraner, och kunde lugna de som aldrig varit med tidigare. Vi visste ju hur det gick till…
Noomi står kvar i KTA:s register och är övertygad om att hon kommer att ställa upp också nästa gång hon blir kallad. Sedan hon skrev in sig har också hennes sambo registrerat sig.
– Det viktiga är att man alltid läser igenom informationen om försöken noga, så att man vet vad man är med i för försök. Man kan ju också söka på Internet eller prata med någon som är läkemedelskunnig om man känner sig osäker, tipsar hon.
Visst är det både krångligare och dyrare att forska på kvinnor, men det är en absolut nödvändighet. Det hävdar Alexandra Charles, och kommer därför själv att vara med som försöksperson i en stor Alzheimerstudie.
När 1,6 miljonerklubben startades för 10 år sedan var det faktum att läkemedel var utformade för män något som man sällan diskuterade. I år, när klubben firar sitt tioårsjubileum ser det annorlunda ut.
– Så kunde vi inte ha det, resonerade vi och började därför arbeta för att föra in ett genusperspektiv inom den medicinska forskningen. Det har hänt mycket under senare år, nu är man åtminstone medveten om att det finns en stor skillnad mellan kvinnor och män, också när det gäller att ställa medicinska diagnoser och sätta in rätt medicinering, säger Alexandra Charles.När Alexandra har tagit upp problemet har hon fått höra att det är dyrare, krångligare och också farligare att forska på kvinnor.
– Visst är det så, vi kvinnor är föränderliga hormonellt och det kan uppstå problem när vi blir gravida. Men det är mycket farligare att riskera att dö i och med att man får fel diagnos eller behandling på grund av att man är kvinna! Alexandra är övertygad om att det går att genomföra bra och säker forskning också på kvinnor. Men då gäller det för forskarna att de tänker annorlunda och nytt. Att de tänker utanför de traditionella och konventionella ramarna.
– Det finns till exempel många barnlösa kvinnor som jag är övertygade skulle ställa upp som försökspersoner, och också kvinnor som bestämt sig för att de inte ska föda fler barn. Jag tror att många skulle vilja göra en god gärning. Hon planerar att själv vara med i en stor studie om Alzheimer och har redan registrerat sig för att bli försöksperson.
– För att läkemedelsforskningen ska bli mer kvinnovänlig är det nödvändigt att vi själva också tar aktiv ställning. Att vi kvinnor självmant tar kontakt när vi ser att det behövs försökspersoner till olika studier, och att vi faktiskt själva också gör något för att förändra situationen.
För att få fram smarta och effektiva läkemedel behövs försökspersoner.
På KTA, som är en avdelning på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, finns ett register med ungefär 2 000 friska, frivilliga personer. Du kan också anmäla dig genom att gå in på:
www.karolinskatrialalliance.se och klicka vidare till ”Vi söker försökspersoner”. Här kan du också läsa mer om hur ett försök kan gå till.
Hur lång tid en studie tar varierar. En del studier kräver bara några korta dagbesök, andra kräver att man övernattar på KTA.
Varje försöksperson får genomgå en grundlig läkarundersökning och tillfälle att träffa doktorn för att gå igenom både sin hälsa och den aktuella studien noggrant. Man har rätt att avbryta studien när som helst.
Det utgår en ekonomisk ersättning till försökspersonerna.
Många försökspersoner återkommer, men regelmässigt måste det gå minst tre månader mellan varje studie.
