Meny
– God morgon min vän.
Jag har legat på klipporna och drömt. Så började samtalet med min vän Naranja. Hon ringer och formligen kvittrar av förtjusning över de drömmar som svepte över henne där på klippan. Där i värmen. Naranja betyder apelsin och under våra resor tillsammans lyser naranjas som solar på väderkartan. Hon lyser i kapp. Vi vandrar längs Calla Ficus, äter oss till hälsa med säsongens grönsaker och frukter. Vi andas in den salta luften på Paseo Maritimo. Dofterna är påtagliga. Den grillade fisken smakar fullhet.
Ibland går vi tysta tillsammans. Vi bara vilar i varandras närvaro. Vårt umgänge är inte det allra minsta praktiskt. Vi gör sällan ett enda vettigt handtag ihop. Lite kaffebönor rostar vi och svalkande sorbet vispar vi till behag. Sällan så mycket mer. Vi pratar inte heller särskilt mycket om vad vi gjort eller vad vi ska göra. Våra samtal ligger på en annan nivå. Någonstans på ett vitfluffigt stackmoln mellan dröm och verklighet. Vi delar just drömmar, böner fantasier. Längtan och fullbordan.
The best is yet to come, säger Naranja alltid. Det bästa ligger framför dig. Vilka underbara ord att höra då kroppen känns stel och öm, krämporna gör sig påminda och kärleken har drabbats av stumhet. The best is yet to come. Då träder drömmarnas kraft in. Vi behöver inte älta det som förlorat sina färger. I stället sträcker vi oss mot det som komma skall.
Stackmolnsdrömmar skapar möjligheter i en aldrig så dimtät vardag. Stackmolnsdrömmarna ligger alltid högre än vilket annalkande lågtryck som helst. Fantasin släpps loss och vi vågar uttala vår djärvaste längtan. När vi drömmer ihop finns inga begränsningar. Vi kan sitta och fantisera i dagar. Det finns inga hinder, inga bromsklossar och inga kraxande kråkor som säger att det inte kommer att bli verklighet. Vi fyller sinnet till bredden. Vi låter bägaren flöda över. Alla vägar ligger öppna och våra drömmar seglar lätt ovanför den jordnära dragningskraften. Vi ger oss hän. Fullständigt och utan begränsningar av vare sig ekonomiska hinder, tidsmässiga spärrar eller geografiska gränser.
Drömmarnas kraft står över allt detta. Jag tror att en stor del av folksjälens smärta beror på att vi slutat drömma. Jag menar inte den lätta sömnens drömvärld utan den vakna, medvetna glädjen att ta tanken vidare, längre, djupare.
Vi har slutat fantisera, fabulera, filosofera. Dela de allra lyckligaste tankarna, vildaste önskningarna och spännande utvägar. Ofta helt otrampade vägar. Kanske till och med okända vägar. Jag tror att det är absolut nödvändigt att ta tanken bort från det konkreta. Där i livsrummet högt uppe på ett stackmoln händer det något stort inom oss. Saker och ting ter sig rimliga, möjliga, överkomliga. Om det inte fixar sig på ett sätt så väntar en annan utväg som är avsevärt bättre. Med ett stackmoln i sikte kör vi aldrig fast. Vi fastnar inte i ett instabilt valkmoln eller drivs av fruktan för morgondagens Cirrus. Vi har alltid himmelen öppen ovan oss. Drömmar skapar en rymd för tillväxt djupt inne i vårt medvetande. Nästan som en startramp. Eller en landningsbana.
Inte så sällan har vi en hel binge med kreativitet ute på flykt undan sin fullbordan. Sitt varde. Genom att släppa alla trånga förutfattade meningar och i stället öppna sig för möjligheternas stackmoln så ter sig helt plötsligt det omöjliga som fullt realistiskt. Fullt genomförbart. Det är verkligen befriande att stretcha på sina gamla sega tankebanor ibland.
Naranja drömmer om en isblå soffa med schäslong, citronträd på altanen och ett liv med musik. Naranja vill försjunka i fler böcker och en kärleksfull famn. Naranja vill inte behöva vara så rasande ansvarsfull hela tiden. Naranja drömmer. Drömmarna kan vara högst personliga eller ömma tankar om en annans väl. Drömmar kan förflytta inte bara mentala berg utan verkligen få oss i rörelse. Ge kraft och mod till förändring och förbättring. Skapa vilja att gå den extra milen för en annan. Drömmarna är underbara vackertvädersmoln som för vår framtid i rätt riktning.
När tanken står stilla står vi stilla. När vi står stilla kommer vi ingenstans. En liten stund där vi släpper loss alla våra underbaraste, mest ljuvliga och högtflygande tankar skapar tilltro inför morgondagen. Jag ligger i skuggan av ett mandelträd. Trädet växer under mitt sovrumsfönster. Jag kisar mot solen. Jag ser Cumulus humilis. Ett synligt tecken på att det bästa ligger framför. It is yet to come…
Inger Lohmander
