Meny
När jag (Bodil Carle Smedley, sjukgymnast, Kristianstad, reds anm.) söker på Medline (Internet information för professionen, reds anmärkning), hittar jag den ena studien efter den andra som visar alldeles utmärkta (läs signifikanta) effekter av just dans och då särskilt pardans. Från USA, Italien, Turkiet och Kina kommer vittnesmål om förbättrad balans, fysisk förmåga och livskvalité hos människor i alla åldrar som rört på sig till musik i närkontakt med andra, som pardans eller folkdans.
Personer med Parkinsons sjukdom bör snarast anordna kurser i tango då tangon faktiskt hävdar sig mycket väl i jämförelse med vanlig träning för bättre balans och koordination. I Kina, där det förmodligen är ganska enkelt att få ihop stora grupper i studierna såg man bättre postural stabilitet och kortare reaktionstider för benförflyttning hos personer mellan 50 och 87 års ålder som ägnade sig åt dans, något som bör minska risken för fall och frakturer…
Så slutar det alltid med vad som händer i hjärnan. Den gillar lust. Hjärnan mår bra av det som är roligt och den fungerar bäst när kroppen aktiveras och sätter fart på syresättningen. Positiv beröring ( lite flås i örat klarar man väl av) får i gång oxytocinet och man slappnar av både psykiskt och fysiskt till rytmer som man känner igen och som stimulerar alla sinnen.
Alltså, mera pardans är vad vi behöver för ett mänskligare samhälle… ockupera dansgolvet med foxtrot, tango, vals och bugg! Ålder eller brist på skönhet är inget hinder.
(Till sist, Dagens Medicin, nr 24)
