Meny
– mindfulness hjälper missbrukare att hantera sina känslor istället för att låta känslorna styra dem
Klienterna har stora problem inom många områden. Endast varannan kvinna har egen bostad. 20 procent har varit fosterhemsplacerade och ungefär hälften uppger att det förekommit missbruk och/eller psykiska problem i uppväxtmiljön. Detta är en typiske klienten inom SiS/LVM, statens institutionsstyresle, lagen om vård av missbruk.
Somliga har experimenterat med droger i festsvängen och blivit fast i ett beroende, andra har haft ett välordnat liv och dövat med droger efter en livskris eller utbrändhet, för en stor del har drogerna varit en självmedicinering sedan tidiga tonår. De har använt drogerna för att döva psykisk smärta och har sedan blivit kemiskt och psykiskt beroende. Somliga av dessa kvinnor är födda av föräldrar i samma karusell. De har matats med alkohol och piller sedan tidig barndom. Lärt sig att döva är bästa medicinen när något gör ont. Andra har åkt in och ut från ungdomshem och familjehem och alltid sökt kärlek, trygghet och familj, men bara stött på motsatsen. De har tidigt lärt sig att det gör ont att leva och det onda dövas med droger.
”Det är som att försvinna från sig själv och allt jobbigt ett tag. Nu har det gått så långt att jag inte vågar vakna upp och se verkligheten”
Att blunda och strunta i allt leder till obetalda räkningar som leder till kronofogden, till vräkning, till socialen, till omhändertagande av barnen, härbärgen. För att slippa gatan och få sina droger blir många tillsammans med kriminella, missbrukande män. Sex, stryk och förnedring är priset. Anhöriga ger upp. Orkar inte längre hoppas, inte längre tro. De själva orkar inte längre lova, orkar inte såra, orkar inte själva tro. Dövandet leder till kallblodiga handlingar och empatiförlust. Spärrar och gränser överskrids och kriminalitet och prostitution blir vardag. Den empatiska, omhändertagande, intelligenta, kreativa flicka som en gång fanns har blivit hårdhudad och kall. I alla fall på ytan. Det går inte längre att vakna upp och se vad man ställt till med. Det gör för ont. Nu finns bara jakten efter dövande preparat i sikte. Vänner åker in i fängelse, vänner dör, vänner sviker. När polisen kommer står ingen kvar.
Under mina år som psykolog inom LVM har jag hört otaliga historier. Den ena mer hjärtskärande än den andra. Jag har försökt att sätta mig in i deras situation. I alla fall så gott jag kan. De kommer blåslagna, härjade, avmagrade, tvingade till avgiftning. Successivt kommer färgen tillbaka i ansiktet, glöden i ögonen och steg för steg kommer den osminkade, klartänkta, empatiska tjejen tillbaka. Det tar tid att våga se sig i spegeln. Att våga se sanningen i vitögat. Vad behöver dessa kvinnor? Hur ska de kunna bryta sin onda cirkel? Hur ska de få tillbaka sitt mod och våga försöka en gång till? Frågan är komplex och det finns inga enkla svar. I den bästa av världar får de ett skyddsnät som ger den trygghet, kärlek och stöd de behöver, men verkligheten ser ofta annorlunda ut. Många står själva och behöver hitta sin egen inre kompass som visar vägen och ger styrka.
”Att våga stanna upp och se verkligheten som den är utan att döma eller döva”
För att kunna gå vidare måste de på ett eller annat sätt släppa all hemskhet de gått igenom och inte låta det påverka framtidens val. Acceptans i denna bemärkelse är förmågan att kunna se verkligheten som den är, utan att försköna den eller gör den värre. När vi praktiserar mindfulness blir vi uppmärksamma och kan fånga oss själva i samma stund som vi börjar slinta. Att se sina tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser och våga stå kvar, andas och göra ett medvetet val. Innan varje handling, finns ett litet glapp. De milisekunder som får oss att välja det ena eller andra. Ofta sker detta omedvetet då vår hjärnas pasticitet fått oss att automatisera mönster. Detta gör att vi kan gå eller borsta tänderna utan att tänka på varje steg, men vi kan också bryta autopiloten när vi vill. Detta gör vi genom att medvetet stanna upp och reflektera. Har vår hjärna automatiserat destruktiva reaktionsmönster, behöver vi således stanna upp och se att vi har ett val. Genom att om och om igen göra ett medvetet val kan vi slutligen få ett nytt automatiserat reaktionsmönster.
Liksom sjukgymnasten påpekar vikten av att räta upp sig för att bryta dålig hållning, hjälper psykologer sina klienter att bryta destruktiva, tanke- eller beteendemönster. Det handlar inte om att bli överdrivet positiv, utan mer om att bli ens egen bästa vän. Att se vad man gjort och rätta till utan att fastna i ältande av skuld och skam som inte hjälper. G.Alan Marlatt som skrivit böcker inom området påtalar att man inom mindfulness inte försöker bli av med negativa upplevelser, utan lär sig att förhålla sig till dem på så vis att man kan välja hur man vill reagera. Successivt får man själv kontroll över situationen istället för att känslan skall kontrollera.
Gabriella svanberg
leg psykolog
