Meny
Orsaken till mäns flintskallighet är att de använder insidan av skallen, hävdade Aristoteles. Med det fick han någonting sagt också om kvinnors intelligens. Forskningen har visat att Aristoteles hade fel.
Håravfall och flintskallighet är hormonellt betingat och har alltså inget att göra med hur kvinnor och män använder hjärnan.
Genom att den “normala människan” inom den medicinska forskningen är en 75-kilos man har kvinnan kommit att betraktas som avvikande. Eftersom män inte har menstruation, föder barn eller lika påtagligt kommer in i klimakteriet har dessa, för kvinnan normala, funktioner kommit att betraktas som sjukdomar.
Inom muskelfysiologi och muskelbiokemi använder man sig av muskelbiopsier för att forska om hur muskeln ser ut och varför vi blir trötta. Man använder sig av män som försökspersoner eftersom de har större muskelmassa. Resultaten publiceras sedan som giltiga för muskel. Men är resultaten verkligen giltiga för alla människor och inte bara för män? Kanske skiljer sig inte kvinnors och mäns muskler men ingen kan säga det med säkerhet – för ingen vet.
En fysiologiprofessor blev tillfrågad varför han enbart använder män som försökspersoner. Svaret blev: “Kvinnor menstruerar – det blir så besvärligt då.” Det skäl han angav för att inte använda kvinnliga försökspersoner, är en naturlig del av kvinnans livscykel. Hade han och andra forskare även använt sig av kvinnliga försökspersoner hade vi kanske vetat hur kvinnors muskler ser ut och vi hade fått bort uttrycket Sveda, Värk och Brännkärringar långt tidigare. SVBK är kvinnor med ej diagnostiserad värk i nacke, skuldror och rygg. Idag har denna värk ett namn – fibromyalgi – och det går att ställa en diagnos och forskning om orsakerna pågår.
Det här med menstruation är något som alltid legat oss kvinnor i fatet. Vi kvinnor kan numera bli vad vi vill. Vi kan till och med bli stridspiloter. Det kunde vi inte för några år sedan. Anledningen till det var att vi kvinnor får mens och att vi blir så aggressiva då. Nu tycker förstås jag att aggressivitet borde vara en alldeles utmärkt kvalifikation för en stridspilot. Då skulle vi kanske också få korta femdagars krig istället för de där långa utdragna som männen ägnar sig åt. Och tänk vad som skulle hända när vi kommer in i klimakteriet!
Klimakteriet beskrivs av många som ett bristtillstånd som består av en rad förluster som t.ex. att barnen flyttar hemifrån och att man inte har någon att baka bullar till som en gynekolog beskrev det för mig. Jag sökte därför en annan gynekolog med rätt inställning till klimakteriet. Hennes bedömning var att jag behövde östrogen för att lindra mina besvär. När jag utryckte en viss oro för att jag därmed skulle bli lobotomerad – för det hade jag ju hört att man blir av östrogen – svarade hon: “Vi ska bara göra det enklare för dig att bli arg och gudarna ska veta att kvinnor idag har all anledning att vara arga.” Hon är fortfarande min gynekolog.
Andra betraktar klimakteriet som ett tillstånd då kvinnan övergår från att vara en “normal” kvinna till häxa. Hur många av oss har inte blivit kallade klimakteriehäxa och blivit marginaliserade när vi ilsket protesterar mot något fel med orden: “Har du glömt att ta ditt piller som gör dig snäll och fin?”
I en lärobok av professorn i gynekologi och obstetrik, Sam Brody, hävdas att hälften av alla gynekologiska besvär är psykosomatiska.
Besvären förekommer enligt Sam Brody “hos kvinnor med en expansiv personlighetskaraktär. Typexemplet är den överambitiösa, disharmoniska kvinnan. Hon är ofta en kampnatur: seg, energisk, framgångsrik karriärkvinna. Karaktäristiskt är en inte alltid särskilt väl dold tagg mot män i allmänhet och mot maken i synnerhet och en önskan att vilja konkurrera och överglänsa. Det kvinnliga är dem ofta motbjudande. Sexuell samlevnad, graviditet och moderskap är för somliga något obehagligt eller hotfullt, för andra något förödmjukande och för en tredje grupp något förhatligt. Konfliktberedskapen finns given genom att patienten under en yta av ambition, ärelystnad och offensiv kampberedskap döljer en serie asteniska komponenter.”
Denna lärobok används fortfarande som kurslitteratur och för er som inte tror att detta är möjligt vill jag berätta att jag kontrollerade detta häromdagen. Det är inte svårt att föreställa sig vilken syn kvinnliga såväl som manliga läkare har fått och får på kvinnors gynekologiska besvär och förvärvsarbete.
Synen på kvinnan lades fast redan på ett kyrkomöte på 300-talet. Då slog männen fast att kvinnan har en själ. På nästa möte beslutade man att kvinnan är en mänsklig varelse. När man hör citatet från de medicinska läromästarna förstår man att vi inte kommit så långt i synen på kvinnans hälsa på de 1 700 år som förlöpt sedan det första kyrkomötet försåg oss med en själ.
Vi kan därför inte vänta på att det ska hända något – det är faktiskt farligt och vi kan dö under tiden. Vi måste därför ta saken i egna händer för att det ska bli något gjort. En som har tagit saken i egna händer är Alexandra Charles. 1998 startade Alexandra 1,6 miljonerklubben för att sätta fokus på att vi är cirka 1,6 miljoner kvinnor som är över 45 år och att väldigt lite görs för att säkerställa vår hälsa.
För detta arbete tilldelas Alexandra Charles 2007 års Dorisstipendium på 20 000 kronor och förstås en massa ära.
För er som inte vet vad Dorisstipendiet är vill jag berätta att Doris Olsen var generalsekreterare i Jämställdhetsarbetares förening som bildades 1987 och bildades av samma ilska och frustration som Alexandra bildade 1,6 miljonerklubben. Föreningen bildades för att vi ville ha ett samhälle där kvinnor och män tillmäts lika värde. Doris Olsens stiftelse bildades 1992 och har därefter årligen delat ut ett stipendium till en person som med kraft arbetat för jämställdhet och gjort avtryck i vårt samhälle.
IngMarie Persson och Ulla Hoffman
