Richard Fuchs: Hur tar patienterna sina mediciner?

Det dystra svaret på den frågan är att väldigt många patienter inte tar sina mediciner som de ordinerats, menar doktor Fuchs.

Därför har ABLA, Arbetsgruppen för Bättre LäkemedelsAnvändning, bildats och bakom denna grupp står Svenska Läkaresällskapet, Svensk Sjuksköterskeförening, Apoteket AB, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, stiftelsen Nepi, och Apotekarsocieteten.

ABLA vill få till stånd en bättre läkemedelsanvändning i Sverige vilket förhoppningsvis ska ske genom en förbättrad följsamhet till läkemedelsordinationerna. Detta ska ske genom samsyn mellan förskrivare och patient. Men följsamhet – vad innebär då det?

Följsamhet

Med följsamhet brukar man avse i vilken grad en persons beteende när det gäller att följa till exempel dietråd eller ändra livsstil, överensstämmer med ordination från läkare, sjuksköterska dietist etc. Men många patienter är medvetet eller omedvetet oföljsamma.

Den vanligaste orsaken till omedveten oföljsamhet känner vi alla till; nämligen glömska.

En tablett tre gånger dagligen betyder ofta att vi kommer ihåg tabletten på morgonen och på kvällen men vi glömmer den mitt på dagen.

Den medvetna oföljsamheten

Den medvetna oföljsamheten är ett större problem och av stor betydelse för behandlingsresultatet.

Varför är man då medvetet oföljsam? Doktorn sade ju att det var viktigt att ta medicinen ordentligt. Det kan finnas många orsaker, till exempel rädsla för biverkningar, försök att underlätta det dagliga livet, eller kanske man tror att medicinen egentligen inte behövs. Oföljsamhet kan också bero på ett medvetet risktagande, att man väljer en framtida högre risk som stroke eller infarkt för att som en vinst slippa ta medicinen på kort sikt.

Men är patienternas oföljsamhet ett så stort problem?

– Ja, det är det!

Undersökningar har visat att följsamheten vid långtidsmedicinering är högst 50 procent. Det innebär alltså att varannan patient inte följer ordinationen när det gäller läkemedel.

Oföljsamhet och annan olämplig användning av läkemedel orsakar 8-10 procent av alla intagningar på sjukhus enligt en amerikansk undersökning. Det anses också orsaka 25 procent av alla intagningar där patienten är över 65 år. 10-15 procent av patienterna på intensivvården ligger där på grund av olämpligt läkemedelsintag. Undersökningar har visat att en fördjupad dialog mellan vårdgivare och patient leder till ökad förståelse för sjukdomen och behandlingen. Därmed ökar också sannolikheten för följsamheten vilket i sin tur leder till minskad risk för komplikationer av sjukdomen och till ökad patienttillfredsställelse.

Vad är fördjupad dialog?

Man har visat att om patienten får vara med och fatta beslut om sin medicinering ökar också följsamheten. Begreppet concordance, det vill säga samstämmighet, samsyn och harmoni, har nyligen föreslagits för att beteckna samstämmighet mellan patient och rådgivare då det gäller deras syn på sjukdom och behandling.

Samsyn om medicineringen

Enkelt uttryckt kan man säga att samsyn uppstår när doktor och patient är överens och bägge parter är nöjda. Samsyn om medicinering kan gälla olika saker. Ibland kan det innebära att patienten inte alls ska äta någon medicin trots att doktorn från början tänkt sig det.

Doktorn föreslår till exempel att patienten ska äta medicin mot sitt måttligt förhöjda blodtryck. Patienten vill inte ha medicinen och efter ett samtal kommer patient och läkare i samförstånd fram till att patienten istället för en tid regelbundet ska komma på kontroll för att mäta sitt blodtryck. I andra fall kanske samsynen leder till att patienten ska testa medicinen under en provperiod – och så finns det förstås fall där patienten måste fås att förstå att medicinen är livsviktig.

Men i slutändan är det alltid patienten som fattar beslutet om han ska äta sin medicin eller inte – det är mycket viktigt att komma ihåg.

Hur uppnår man samsyn?

Det är inte alltid lätt att uppnå samsyn. Man måste vara öppen för patientens önskemål och undringar som ibland kan vara outtalade. Ofta kan det behövas att man aktivt frågar patienten om dennes inställning till mediciner. Är han rädd för dem? I så fall, varför?

Vet patienten varför han ska ta dem? Vet han vad som händer om han inte tar dem?

Man ska inte skuldbelägga en patient genom att fråga varför han inte tagit medicinen som jag sagt. Man kan istället säga till patienten att följsamhet är svårt och att det inte är någons fel om det inte går bra. Det är dock viktigt att patienten är ärlig ifråga om sitt medicinintag – det finns annars risk att läkaren höjer dosen på grund av uteblivet resultat vilket kan leda till biverkningar. Det bör stå i journalen att patienten tillfrågats om han tar sin medicin och vad patienten svarat. Läkaren bör ha markerat till patienten att han har förståelse för dålig följsamhet.

Samsyn har kort halveringstid. Doktorn och patienten är överens men sedan utsätts patienten för intryck och påverkan från många olika håll. Tidningslöpsedeln skriker ut ”Så farlig är din medicin. Hela listan!” Eller också talar din granne om att hans kusin åt den här medicinen och blev därefter lätt illamående och sedan svårt sjuk. Patienten läser i FASS och bestämmer sig för att aldrig mera äta några mediciner.

Samsyn är en ömtålig blomma som behöver upprepade, förtroendefulla kontakter för att slå rot ordentligt.

Richard Fuchs