Meny
För de flesta av mina patienter är rubrikens frågeställning främmande. De flesta har friskt tandkött och friska tänder eftersom de inte använder tobak.
Men för storrökaren med tänder som bara blir brunare och brunare och fläckigare och fläckigare och som till råga på allt börjar kännas lite oroväckande lösa är frågan rykande aktuell.
Jag har varit tandläkare i över 20 år och efter så lång tid känner jag lätt igen alla dessa tobakseffekter som man också läser om i medicinska tidningar. Dagligen ser jag hur tobaksvanorna påverkar patienterna. Jag lider med hur den trevliga, paranta damen på 58 år som vill ha nya vackra framtänder, men eftersom tandfästet är så förstört håller rötterna inte för fina porslinskronor. Enda tänkbara terapin är utdragning och löstagbar protes. “Implantat”, säger damen bedjande och då måste man säga som det är, att så länge rökvanorna är som de är det inte meningsfullt. Eller som i fallet med den rökluktande farbrorn med vickande, ömma kindtänder – där är det bara att dra ut direkt.
Jag ser den desperata blicken i tonårsmammans ögon och jag förstår vilken intern diskussion som komma ska när det halvvuxna barnet som har snusskador under läppen bekänner att det faktiskt förekommer snus och kanske även feströkning bland kompisarna.
Parodontit är en folksjukdom som kan leda till tandlossning. Bortåt 1 miljon svenskar beräknas vara drabbade. Rökarna dominerar kraftigt. Sambandet mellan rökning och parodontit, det vill säga tandlossning, är glasklart. Eftersom blodcirkulationen och immunförsvaret i tandköttet är kraftigt försämrat hos rökare ökar risken mångdubbelt för parodontit. Rökare drabbas av de svårare formerna och behandlingen har dålig prognos.
Implantat, denna relativt nya, eleganta behandling där man opererar in titanskruvar som rötter i käkbenet och sedan bygger protetiska ersättningar är ingen framgångsrik metod för rökare. Inläkningen är kraftigt försämrad och efterbesvären kort sagt jättejobbiga för alla inblandade parter. Om det fordras bentransplantat in skruvarna ska sättas in kräver kirurgerna rökstopp minst tre månader innan operation.
Min vän käkkirurgen vill helst inte ha rökare i behandlingsstolen alls. Det bara krånglar, säger han, och jag som allmäntandläkare håller med. När man drar ut tänder läker det mycket sämre och ofta måste patienterna komma tillbaka och spola ur sårhålan flera gånger. “Ont, det gör ont”, som Lena Ph sjunger. När man tvingas sätta stygn i munslemhinnan, det vill säga sy ihop operationsområden spricker det ofta upp som skinnet på en böckling, för att åter citera käkkirurgerna.
Innan rökningen ställt till så stora problem att man tvingas fundera på att dra ut tänderna eller ta till proteser konfronteras man med allehanda skönhetsproblem. Fläckar och beläggningar och fula, framträdande fyllnadsskarvar. Blekning är inte en framkomlig väg förrän rökning och snusning upphört. Tandhygienister skapar och putsar, och lite bättre blir det ju, men inte helt bra förrän patienten slutat använda tobak.
Snuset förstör både munslemhinna och tänderna där prillan hamnar. Det blir brunt och blottade rötter, för alltid. Slemhinnan ser ut som en elefantrumpa och det är inte särskilt vacker. Visar man i en spegel blir snusaren ganska förvånad.
Detta är tunga fakta och för den som tycker att rökningen eller snusningen är enda ljuspunkten i en grå och enahanda vardag kan det synas hopplöst. Men som tandläkare har jag sett många exempel på patienter som lyckats sluta med tobak och som därmed återfår hälsa och får behålla tänderna. Livet är minst lika kul efter rökstoppet som under rökdimmornas tid. Det finns många vägar att gå mot tobaksfrihet, och det finns mycket hjälp och stöd att få.
Vårdcentralerna hjälper till med rökslutargrupper eller individuell hjälp.
På apoteken kan man få individuell rådgivning och där kan man också köpa nikotinersättning. Sluta-Röka- linjen är öppen för alla och där sitter erfaren och kunnig personal som med goda resultat vägleder dem som ringer 020-84 00 00.
Motovationen till tobaksstopp kommer med tiden hos de allra flesta och då kan man se fram emot en lång rad hälsovinster och även stora ekonomiska vinster. Tandvårdskostnaderna är mellan 25-40 procent högre hos rökaren än hos ickerökaren. Cigaretter och snus är ju inte precis gratis heller, medan hälsovinsterna för hela kroppen är uppenbara. Efter bara 20 minuter går blodtryck och puls ner. Efter 8 timmar blir syrehalten i blodet normal och man blir lite rosigare i hyn. Risken för hjärtinfarkt börjar minska redan efter ett dygn. Sakta men säkert kommer luktsinnet tillbaka så man kan snusa det lilla barnet i nacken eller känna den härliga smaken av kräftor och dill.
Vinstlistan kan bli hur lång som helst och man vet att kroppen alltid har en chans att reparera sig.
Det flesta börjar sin tobakskarriär i sin gröna ungdom, ofta som en följd av grupptryck och behov av att visa sig vuxna och fria. Eller rätt upp och ner av ungdomlig nyfikenhet och så finns nikotinbehovet där innan man vet ordet av. Kraftigt, fruktansvärt starkt är nikotinbegäret, jämförbart med heroinistens enorma behov och det ger dessutom liknande abstinensbesvär.
Icke-rökare, och inte minst före-detta-rökare har alla en stor uppgift gentemot tobaksanvändare i att stödja, peppa och uppmuntra till rökstopp, utan att moralisera och tjafsa. Tänder och tandhälsa är mycket starka rökslutarargument. Vi måste alla bidra med till en attitydförändring och göra tobak till icke socialt accepterat, så att våra ungdomar inte lockas till att testa. Draghjälp får vi när våra krogar blir rökfria nästa sommar.
Samhällskostnaderna för produktionsbortfall och hälso- och sjukvårdskostnader för tobak uppgår tillminst 26 miljarder kronor. Det är ofattbart mycket pengar som man kan ha roligare för.
Lena Sjöberg, tandläkare
Faktagranskning: Docent Hans Preber
