Meny
Bröstcancer är numera en sjukdom där möjligheterna att bota, lindra och förlänga livet är goda jämfört med många andra cancerformer. Men utan studier där 10 000-tals kvinnor bidragit till forskningen hade framgångarna inte varit möjliga. I dag pågår en rad studier i Sverige om nya behandlingsmetoder vid bröstcancer. Kvinnor med bröstcancer vill delta och vill ha information om möjligheten att delta i studier. Det visar en svensk undersökning.
1970 levde 60 procent av kvinnorna med bröstcancer i Sverige fem år efter diagnos. Idag lever 86 procent av kvinnorna efter fem år. Införandet av mammografi har bidragit till tidig upptäckt samtidigt som den medicinska utvecklingen har varit enorm. Det hade inte varit möjligt utan alla kvinnor som har deltagit i kliniska studier.
En enkät som Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation (BRO) låtit göra bland sina medlemmar visar att fyra av tio kvinnor med bröstcancer (39 procent) kan tänka sig att medverka i en studie om de blir tillfrågade. Nästan lika många (37 procent) vill veta mer för att kunna ta ställning. Samtidigt uppgav sju av tio att de aldrig fått information om möjligheten att delta i studier. Närmare 5 000 kvinnor svarade på enkäten.
En milstolpe är introduktionen av läkemedlet Tamoxifen, en så kallad antiöstrogen, i början av 1980-talet. Det har inneburit enorma vinster för kvinnor med hormonberoende bröstcancer. Fem års behandling med Tamoxifen efter operation av tidig hormonberoende bröstcancer minskar betydligt risken för återfall.
En annan milstolpe är antikroppsbehandling mot HER2-positiv bröstcancer, en aggressiv cancerform med ökad risk för spridning och återfall. Situationen för dessa kvinnor har drastiskt förbättras sedan antikroppen Herceptin godkändes år 2000 inom EU efter många års forskning. Antikroppen blockerar ett protein på cancercellen, så att cellen inte kan växa och dela sig. Den stimulerar också kroppens eget immunförsvar i kampen mot tumörcellerna.
Nu är en helt ny behandlingsprincip högaktuell inom bröstcancervården, en antikropp som stryper näringstillförseln till tumören. Antikroppen Avastin är redan godkänd för behandling av kvinnor med spridd bröstcancer som får en viss typ av cytostatika. Men forskning pågår på en rad svenska sjukhus för att se om antikroppsbehandlingen kan hjälpa även andra kvinnor med bröstcancer, däribland patienter med så kallad trippelnegativ bröstcancer.
Svenska kvinnor – och faktiskt även män – med tidig trippelnegativ bröstcancer erbjuds möjlighet att delta i en internationell studie. Alla patienter opereras först som vanligt. Därefter får de medicinsk behandling för att minska risken för återfall. Patienterna delas in i två grupper. Alla får cytostatika i ett antal omgångar. En grupp får dessutom antikroppen Avastin i ett år. Syftet är att minska risken för återfall. Patienterna följs upp med kontroller i fem år och studien pågår på fem svenska sjukhus.
Mellan 10 och 15 procent av all bröstcancer beräknas vara trippelnegativ. Utmärkande för sjukdomen är att tumörcellerna saknar receptorer (mottagarmolekyler) för de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron och proteinet HER2. Avsaknaden av receptorer gör att behandlingsalternativen blir färre – patienterna kan inte få målinriktad behandling som blockerar östrogen, progesteron eller HER2-protein. Prognosen är också dålig för denna typ av bröstcancer.
Kliniska studier är den sista länken i en lång kedja innan ett nytt läkemedel godkänns. Grundforskningen görs alltid i laboratorier, men till sist måste ett läkemedel prövas på människor. Det handlar om att bevisa läkemedlets effekt, hitta rätt dosering samt kontrollera säkerhet och biverkningar.
Studierna genomförs på sjukhus, ofta i samarbete med det företag som har utvecklat läkemedlet.
Forskning runt bröstcancer pågår på många sjukhus i Sverige. Syftet kan vara att ta reda på om ett läkemedel ger bättre livskvalitet, förlängd överlevnad, eller i bästa fall bot. Det kan gälla att hitta den effektivaste kombinationen av redan godkända läkemedel eller att pröva helt nya behandlingar.
Att delta i en studie är alltid frivilligt och man kan avsluta sin medverkan när som helst. Många patienter tycker att det känns meningsfullt att delta i forskning. Förhoppningen är kanske att den egna sjukdomen påverkas till det bättre. Patienter som ingår i en studie följs dessutom alltid extra noga genom prover, sjukhusbesök och annan uppföljning.
All medicinsk behandling kan innebära risker. När det gäller nya behandlingsmetoder är kunskaperna om biverkningar givetvis också mindre än vid mer beprövad behandling. Eftersom patienterna i studier alltid följs mycket noga upptäcks oväntade biverkningar oftast snabbt och kan åtgärdas. Men ibland avbryts hela studien i förtid.
Om läkemedlet som studeras exempelvis visar sig minska risken för återfall i bröstcancer kan det vara en fördel att ha deltagit i studien om man tillhör gruppen som får behandlingen, men det behöver inte nödvändigtvis vara till nytta för enskilda individer. Ibland avbryts studier i förtid eftersom det anses vara oetiskt att inte ge den nya behandlingen till alla studiedeltagare.
Syftet med studien är kanske att granska om ett läkemedel kan förlänga tiden till sjukdomen fortskrider för kvinnor som lever med spridd bröstcancer. Även då kan det vara en fördel att delta i studien – om läkemedlet visar sig ha just den goda effekten. Men det vet man alltså inte i förväg.
Ytterligare en fördel är förstås att enskilda personer kan hjälpa till att driva forskningen framåt.
Innan en studie genomförs måste den godkännas av Läkemedelsverket och en etisk kommitté som bedömer om syftet är tillräckligt viktigt för att den ska genomföras. De väger också eventuella risker för patienten mot studiens nytta.
Kliniska studier genomförs alltid så att de enskilda patienterna inte kan identifieras. Deltagarna har samma juridiska skydd som andra patienter, vilket innebär att patientskadelagen och den offentliga patientförsäkringen gäller.
Dagens forskning om läkemedel vid bröstcancer kretsar i hög grad runt så kallade målinriktade läkemedel. Ofta handlar det om antikroppar, som riktar in sig på en specifik egenskap hos cancercellen. Ju mer forskarna lär sig om tumörcellers egenskaper och vad som styr deras tillväxt desto fler nya angreppspunkter öppnar sig på sikt. I förlängningen finns förhoppningen att läkarna ska kunna skräddarsy behandling efter egenskaper hos den enskilda patientens tumör.
Blodförtunnande läkemedel minskar blodets förmåga att levra sig och kan därmed förebygga blodpropp. De vanligaste orsakerna till sådan behandling är förmaksflimmer, blodpropp i benen och konstgjorda hjärtklaffar. Det mest använda läkemedlet är Waran (warfarin).
Hormonberoende bröstcancer – omkring 70 procent av alla bröstcancertumörer är beroende av kvinnliga könshormon för att växa, främst östrogen men också progesteron.
HER2-positiv bröstcancer – ungefär 20 procent av all bröstcancer beräknas vara HER2-positiv. Det är en aggressiv sjukdom med ökad risk för återfall. HER2 är ett protein som sitter på cellytan och normalt reglerar cellernas tillväxt och delning. Om det finns onormalt många HER2-protein på cellerna leder det till okontrollerad tillväxt. Det går att testa om tumören är HER2-positiv genom så kallat HER2-test.
Trippelnegativ bröstcancer – mellan 10 och 15 procent av all bröstcancer beräknas vara trippelnegativ. Utmärkande för sjukdomen är att tumörcellerna saknar receptorer (mottagarmolekyler) för hormonerna östrogen och progesteron och proteinet HER2. Avsaknaden av receptorer gör att behandlingsalternativen är få. Flera klassiska bröstcancerläkemedel har ingen effekt.
Tidig bröstcancer – omfattar bröstcancer i fyra olika stadier; när cancercellerna finns i mjölkgångarna eller någon bröstkörtel, men kan också innebära att lymfkörtlarna är angripna.
Spridd bröstcancer – cancercellerna har spridit sig till andra organ som skelett, lever, lunga eller hjärna. Kallas även metastaserad bröstcancer.
