Meny
Tarmcancer är efter bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Omkring 1 250 kvinnor dör varje år i sjukdomen, vilket kan ställas mot att runt 1 500 kvinnor årligen dör i bröstcancer, en cancerform som är mer än dubbelt så vanlig.
Ändå är det en sjukdom det inte talas särskilt mycket om. Vid tidig upptäckt är möjligheterna till bot stora. Därför är det viktigt att känna till sjukdomens vanligaste kännetecken.
Tarmcancer är egentligen två olika sjukdomar, cancer i tjocktarmen och ändtarmen. Men de har så stora likheter att de ofta ses som en sjukdom. Tjocktarmscancer är något vanligare bland kvinnor och ändtarmscancer något vanligare bland män.
Typiska symtom vid tarmcancer är:
Att snabbt söka läkare är viktigt. Om tarmcancer upptäcks i tid är möjligheterna att bli helt frisk goda. Men hos runt 20 procent av patienterna har sjukdomen redan hunnit sprida sig till andra organ när diagnosen ställs.
Den grundläggande behandlingen är alltid operation då man tar bort den del av tarmen där tumören sitter. Förfinade operationsmetoder är den främsta anledningen till att femårsöverlevnaden nästan fördubblats på tjugo år, till 56 procent för män och 58 procent för kvinnor. Men även nya läkemedel, nya kombinationsbehandlingar och strålning bidrar till att de som drabbas kan leva längre.
Patienter med tumörer i ändtarmen löper större risk för återfall. Därför strålbehandlas numera en del av patienterna före operation. Stora tumörer som inte går att operera bort kan också strålas för att de ska minska i storlek och gå att operera.
Ofta lägger man till cellgift (cytostatika) efter operation av tjocktarmscancer för att minska risken för återfall om det finns risk för att cancerceller redan hunnit sprida sig. Cellgift i tablettform är praktiskt för många patienter. De behöver inte besöka sjukhuset lika ofta. Biverkningarna är också mildare; man tappar inte håret, och drabbas inte lika ofta av blodbrist (anemi).
En ny klass cancer läkemedel är så kallade monoklonala antikroppar. De är mer specifikt verkande än cytostatika och fungerar ungefär som målsökande robotar, och de ges som intravenöst dropp. Avastin är en sådan antikropp som stryper bildandet av de blodkärl som ger tumören näring och syre. Följden blir att tumören krymper och får svårare att växa tillbaka.
Avastin är godkänt som förstahandsbehandling för patienter med spridd tarmcancer i kombination med cytostatika. Behandlingsresultaten har varit mycket goda. En annan monoklonal antikropp som används vid tidigare behandlad spridd tarmcancer är Erbitux. Den hjälper ett cytostatikum som heter irinotekan att krympa tumören.
Omkring fem procent av all tarmcancer bedöms ha ärftlig bakgrund. Vissa familjer bär dessa anlag och kontrolleras noggrant enligt en särskild vårdplan. Personer som har inflammatoriska tarmsjukdomar som Chrons sjukdom och ulcerös colit, löper ökad risk att drabbas. Men också övervikt, hög alkoholkonsumtion, rökning och brist på motion anses öka risken. Fysisk aktivitet förebygger tarmcancer. Mer osäkra är däremot kunskaperna om kostens betydelse.
Syftet med mammografi är att försöka fånga upp kvinnor med bröstcancer så tidigt som möjligt. Att på motsvarande sätt försöka upptäcka tidiga fall av tarmcancer beräknas kunna rädda 400 liv om året i Sverige. Sådana program (screening) rekommenderas av EU och finns redan i bland annat Finland, Norge och Danmark. I Sverige har myndigheterna valt att avvakta.
