Samhället kan spara stora pengar i sjukersättning om kvinnor med kronisk värk i nacke och rygg behandlas med en beteendeinriktad kombination av sjukgymnastik och psykoterapi. Antalet sjukdagar minskade i genomsnitt med 200 under tre år jämfört med sedvanlig behandling, visar en ny svensk studie.
Kronisk värk i nacke och rygg dominerar bland orsakerna till sjukskrivning och förtidspensionering. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet i Solna att ett flerfacetterat rehabiliteringsprogram med inriktning på beteendeförändring har stora möjligheter att minska samhällets kostnader för diagnosen. Det har också visat sig att behandlingen fungerar bäst för kvinnor.
Jämfört med kostnaderna för sedvanlig behandling minskade kostnaderna under perioden med 1,3 miljoner per kvinna som deltog i rehabiliteringsprogrammet. I summan ingår insparat produktionsbortfall, men även kostnader för själva behandlingen, säger Irene Jensen, professor vid enheten för person-skadeprevention vid Karolinska institutet.
Deltagarna i studien lottades till fyra olika behandlingsalternativ.
- Kognitiv beteendeterapi, där deltagarna fick arbeta problem- och målorienterat med svårigheter i vardagsliv i relation till värken.
- ”Beteendeorienterad” sjukgymnastik där deltagarna fick ändra sitt beteende så att funktion, muskelstyrka och kondition förbättrades.
- Multidisciplinär rehabilitering bestående av båda behandlingarna ovan.
- Kontrollgrupp bestående av sedvanlig behandling där deltagarna inte fick någon extra behandling utöver den som den vanliga hälso- och sjukvården erbjöd.
Efter tre års uppföljning visades en tydlig skillnad för den multidisciplinära behandlingen i jämförelse med kontrollgruppen. Här sågs en signifikant minskning av antalet sjukdagar och en halvering av antalet sjukpensionärer jämfört med kontrollgruppen.
Irene Jensen menar att det finns stora pengar att spara om större kraft lades på denna typ av rehabilitering. Ett av problemen är den dåliga samordningen mellan arbetsgivare och försäkringskassan även om rehabiliteringsplanen finns. Ett annat problem kan vara att kunskapen om metoderna inte är särskilt spridd.
källa: Dagens medicin