Meny
Urininkontinens innebär att man inte alltid kan kontrollera sin urinblåsa och att man därför ibland läcker urin, hos vissa större mängder och för andra endast några droppar. Skillnaderna är individuella men beror också på vilken form av urininkontinens man har.
Urininkontinens är mycket vanligt bland kvinnor. Eftersom många inte söker hjälp för sina besvär vet man inte exakt hur många det är som är drabbade, men man bedömer att det finns hundratusentals kvinnor i Sverige som har någon form av urininkontinens. Många skäms över sina besvär och tror sig – helt felaktigt – vara ensamma om problemen. Även många män har besvär med ofrivilligt urinläckage.
Trängningsinkontinens kan ha en rad orsaker, exempelvis bakterieinfektion eller östrogenbrist. Men i de flesta fall vet man inte orsaken till besvären.
Ansträngningsinkontinens beror på att trycket inne i blåsan ökar vid ansträngningen och att slutarmuskeln runt urinröret inte klarar att hålla emot. Urin pressas därför ut ur blåsan och ner i urinröret. Besvären kommer ofta efter graviditet och förlossning då vävnaderna i underlivet påverkas. Dels påverkar hormonerna muskler och andra vävnader i underlivet, dels kan själva förlossningen ge lokala skador. De flesta skador på muskler och bindväv läker efter en tid, men vissa kan bli bestående och leda till urininkontinens.
Neurogen blåsrubbning orsakas av någon form av sjukdom eller skada, exempelvis demenssjukdom, MS eller Parkinson. Skadan/sjukdomen är lokaliserad till hjärnan eller ryggmärgen. Skador kan även utgå från nerver som leder till blåsan.
Det kan uppstå andra problem med urineringen. Man kan exempelvis behöva gå på toaletten oftare än normalt, ha en tendens till inflammation i urinblåsan eller svårigheter med att tömma den. Dessa tillstånd kräver en läkarundersökning och eventuell behandling.
Du kan själv, genom enkla åtgärder, lindra dina besvär. För att förebygga läckage är det mycket bra att träna upp bäckenbottens muskulatur.
Först och främst är det viktigt att bli medveten om muskulaturens existens och funktion. Man kan börja med att växelvis knipa och slappna av i musklerna. Ett tips är att försöka knipa när man kissar, och stoppa strålen ett kort ögonblick.
Räkna långsamt till tio medan du kniper ihop allt mer. Räkna till tio en gång till medan du slappnar av. Repetera detta tio gånger och gör det tio gånger om dagen medan du tittar på TV, sitter på bussen och så vidare. Träning, träning och åter träning livet igenom håller bäckenbottens muskler i form.
Vid trängnings- och ansträngningsinkontinens är blåsträning viktigt för att minska besvären. Kissa bara när du absolut behöver. Om du kissar ofta ”för säkerhets skull” kan det bli ännu svårare att hålla sig.
Drick inte överdrivet mycket. Om du dricker alltför mycket behöver du givetvis också kissa mer. Drick normalt med vätska, ungefär 1,5-2 liter per dag.
Övervikt och rökning kan förvärra besvären.
Många skäms över sina problem och drar sig därför för att söka vård. Men det finns hjälp att få, och både sköterskor och läkare är vana att möta patienter med inkontinensbesvär.
Problem med att hålla urinen kan komma när som helst under livet, och efter övergångsåldern är det ett ökande problem, som följd av minskad produktion av könshormonet östrogen. Därför upplever många kvinnor som får östrogenersättning att läckaget minskar. Östrogen kan ges som tabletter, som ett plåster på huden eller mer lokalt (stolpiller eller vaginalkräm). Vid trängningsinkontinens finns även andra läkemedel som kan lindra besvären, såsom antikolinergika (Detrusitol, Ditropan) och antidiuretiskt hormon (Desmopressin). Ansträngningsinkontinens kan behandlas med läkemedlet Yentreve (duloxetinhydroklorid). Har du trängningsinkontinens kan dessutom besvären lindras genom att stimulera nerverna som går till blåsan med hjälp av elektriska impulser (elektrostimulering).
Vid svåra besvär av ansträngningsinkontinens kan operation komma ifråga. Olika metoder finns men syftet är att skapa ett stöd under urinröret.
Som komplement till behandlingen kan du få olika hjälpmedel, exempelvis inkontinensskydd som samlar upp urinen eller en liten plugg som stoppar läckaget i urinröret. I vissa fall kan en kateter användas, d.v.s. ett litet rör som förs in i urinröret till blåsan. I många landsting är hjälpmedlen kostnadsfria. Din läkare eller sjuksköterska kan ge dig mer information.
Författare: Staffan Pålsson, leg. läkare
Uppdaterad: Mats Halldin, läkare och medicinsk chef, Netdoktor.se
