Meny
Varje år drabbas 25 000 svenskar av stroke, långt ifrån alla får den rehabilitering de behöver. Vid ett webbinarium i maj med 1,6/2,6 miljonerklubben diskuterades hur strokevården efter akutskedet kan bli bättre.
Regeringen har tillsammans med Statens kommuner och regioner (SKR) beslutat att ta fram personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp för att skapa en mer jämlik strokevård över landet. Vårdförlopp 2 för stroke har varit ute på remiss och förväntas införas nästa år.
– Vårdförlopp 2 fokuserar på livet efter akutsjukvården och inleds vid utskrivning från strokeenhet och omfattar åtgärder och hjälp livet ut. Vi har stora förhoppningar att dessa riktlinjer ska komma varenda patient till del i hela landet, säger Lise Lidbäck, förbundsordförande NEURO.
Områdena i vårdförloppet är många och ganska breda eftersom patienter kan få många olika komplikationer efter en stroke, som exempelvis:
Vad som ska erbjudas utgår från patientens behov, inte utifrån vilka resurser som finns. För att förhindra en ny stroke, behandla komplikationer och tillgodose rehabiliteringsbehov ska också strukturerad uppföljning göras med årliga besök i vården.
Ett patientkontrakt med fast vårdkontakt ska upprättas tidigt, helst på sjukhuset. Under utskrivningsprocessen ska det göras en tydlig överlämning från strokeenheten till primärvården, eller annan vårdinstans. Varje patient ska också få en individuell rehabiliteringsplan som uppdateras vid behov.
– Det ska ges en bättre sammanhållen planering och överblick över vilka insatser som behöver koordineras, säger Christina Brogårdh, professor i fysioterapi och docent i rehabiliteringsmedicin vid Lunds universitet och en av dem som deltagit i riktlinjearbetet.
Ojämlik vård mellan regionerna
Många patienter och närstående vittnar om brist på tillräckliga insatser efter det akuta skedet.
Kristina Niemi är kanslichef på NEURO. Hennes pappa fick en stroke 2012. Han överlevde men fick en omfattande skada i hjärnan som ledde till svåra komplikationer.
– Allt fick stridas för, ingenting var självklart, säger hon.
Hennes pappa blev halvsidesförlamad från halsen ner till fötterna. Rehabiliteringen fungerade relativt väl men när föräldrarna senare flyttade från Stockholm till Uppsala för att komma närmare sin dotter uppstod problem.
– När du byter region följer ingenting med. Det spelar ingen roll vad som hade bestämts i Stockholm. Det var bara att lämna tillbaka utprovade hjälpmedel som säng, rullstol, bälten, larm med mera.
Kristina och hennes familj fick börja om på nytt och strida för den hjälp hennes pappa behöver.
Bristande rehabilitering
Trots att det är lag på att varje patient ska få en rehabiliteringsplan är det bara en av fem som fått en, visar medlemsundersökningar från NEURO. Nio av tio patienter med olika neurologiska sjukdomar saknar också en aktuell plan för rehabilitering.
En av de vanligaste komplikationerna efter stroke är spasticitet – men få patienter får behandling. Spasticitet kan innebära allt från försämrad rörelseförmåga till total invalidisering.
– Ungefär 30 procent av de som får en stroke drabbas av spasticitet. Socialstyrelsens undersökningar visar att bara 15 procent av de som kan ha stor nytta av behandling av spasticitet erbjuds detta, säger Lise Lidbäck.
Nya vårdförloppet ska strukturera eftervården
För att rehabilitering inte ska vara en postnummer-fråga, där patienter längre norr ut får sämre tillgång till insatser har Vårdförlopp 2 tagits fram.
– Målet med det personcentrerade vårdförloppet är att skapa en mer jämlik strokevård i landet, säger professor Christina Brogårdh.
Post stroke-checklistan – viktigt verktyg
Utskrivningsprocessen från strokeenheten ska vara en god brygga till nästa vårdinstans. Inför utskrivningen finns en post stroke-checklista som ska gås igenom. Listan innehåller punkter som hembesök, anpassningar i hemmet, behov av hjälpmedel, remisser till andra vårdinrättningar, intyg för färdtjänst och sjukskrivning, behov av fortsatt rehabilitering.
– Vi jobbar i team med allmänläkare och distriktssköterska, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, vid behov psykolog eller kurator för att göra en helhetsbedömning. Vi informerar anhöriga om anhörigstöd i kommunen och går igenom hemsituationen, säger Marina Tuutma, specialist i allmänmedicin i region Värmland och ordförande för Distriktsläkarföreningen.
En rehabiliteringsplan ska göras utifrån de behov som finns efter kartläggningen.
– Rehabilitering handlar om så mycket mer än bara fysisk träning. Det är medicinska, fysiska, psykologiska, tekniska, sociala, pedagogiska, preventiva och arbetslivsinriktade insatser, säger Christina Brogårdh.
Länk till webbinariet: https://youtu.be/Mn_EGTBjdWI
Text: Matilda Lann
