Varför får vi kvinnor sämre vård än män?

Vi har i dag ca 500 000 medborgare som har en försäkringsbaserad sjukvård (de flesta via sin arbetsgivare) samtidigt som vi har över 100 000 nyanlända flyktingar (bara de senaste 18 månaderna). Det ger i grunden en enorm utmaning och ojämlik sjukvård. Frågan är vilken sjukvård vi skall ha i Sverige framöver? Skall den vara lika för alla medborgare?. Skall vi ha en ojämlik, eller med mer politiskt gångbara termer, ”differentierad och flexibel” sjukvård? Viktigt att reflektera under detta valår då många sanningar göms  och omskrivs i politikernas löften

Här kommer lite fakta om hur vår sjukvård behandlar kvinnor kontra män:

• Kvinnor lever längre än män 
• Kvinnor har bevisat mer ängslan, oro och ångest än män. Unga kvinnor har sämre psykisk hälsa än unga män
• Kvinnors långtidssjukfrånvaro är längre än män och Kvinnor söker generellt sett mer vård än män
• Män får dyrare läkemedel än kvinnor samt männen erbjuds ny teknik vid undersökning av kroppsliga problem jämfört med kvinnor liksom Män blir oftare ”By Pass” – opererade än kvinnor (hjärtoperation)
• Kvinnor har längre väntetid innan de erbjuds vård än män vid samma problembild ex vid dialys, transplantation, knä- och höft operation, ryggoperationer, besök till allmänläkare och männen erbjuds oftare ambulanstransport vid akuta åkommor jämfört med kvinnor vid likartad åkomma
• Dosering vid användande av receptbelagda läkemedel är designade efter män och därför får kvinnor fler biverkningar av mediciner än män då doseringarna inte är anpassade efter kvinnors särskilda behov eller vikt
• Kvinnor är statistiskt oftare sjukskrivna än män (60% för kvinnor, 40% män); Rehabiliteringsinsatserna är generellt sett anpassade efter typiskt ”manliga” sjukdomar (ex. diskbråck, armbrott, ljumskbråck mm) vilket innebär att kvinnor erhåller en kvalitetsmässigt sämre rehabilitering. Detta har sin ursprung i s arbetsmarknadspolitik då män ofta har högre avlönande jobb än kvinnor. Det innebär sålunda att kvinnor inte bara har statusmässigt och avlöningsmässigt ”sämre” jobb – de får även sämre sjukvård då de blir sjuka (vilket de oftare blir).
• Kvinnor utför fortfarande obetalda arbetsuppgifter i högre utsträckning än män (läs: gör arbetet  hemma med hushåll mer än män)
• Allmänna fördomar (sk ”genusbias”) som präglar bemötande och behandling av olika kön är  exempelvis att:

1. Män undersöks (med avancerad utrustning) vid nackskador/värk samtidigt som kvinnor vid samma åkomma erbjuds medicin och tabletter
2. Män rekommenderas i mindre utsträckning att reducera sin vikt än kvinnor vid åkommor som har klar koppling till  övervikten
3. Män utreds (med avancerad utrustning) vid magproblem samtidigt som kvinnor får enbart råd om livsstilsförändring som botemedel (minska stress, sova bättre, äta bättre)

• Underprioriterade ”kvinnosjukdomar” såsom exempelvis osteoporos, värk i nacke, rygg och leder erhåller väsentligt lägre resurser för behandlingar jämfört med ”allmännt mansdominerade åkommor”.

När man läser denna lista så blir man förskräckt och arg ;  Vårt land som skall representera god omvårdnad, lika vård på lika villkor osv

Regeringen har  dock tillsatt 3 miljarder kr för att förbättra primärvåren generellt och ökat fokus på kvinnosjukdomar såsom förlossning, endometrios, abortvård – det återstår dock att se effekterna av detta. Det är inte alltid mer pengar löser problem som har en annan syn på män resp. kvinnor).

Hur skall man få slut på detta ? – om det nu bara fanns en enkel lösning …

Utgångspunkten måste ändå vara att vårdorganisationen (landstinget) har en jämställd personalpolitik där det finns värderingar som utgör den plattform för personalen – en arbetsgivare blir inte mer jämställd än sina anställdas värderingar och grundsyn på hur vi skall bemöta, behandla och värdera varandra.

Såsom alltid börjar det arbetet med att högsta ledning och andra styrande verkligen agerar i linje med en genuin önskan och resultatorienterad förändringsprocess på alla plan. Jag har inte sett någon sådan – genuin – satsning ännu.

Nuvarande vårdstatistik är blandad dvs män och kvinnors resultat är inte särskilda från varandra – upprätta kvinnlig respektive manlig statistik så vi snabbare och enklare kan se fakta, förbättra forskning, utveckling och behandling för kvinnor (och män).

Förbättrad internutbildning för sjukvårdspersonal inom området så vi ökar medvetenheten och genom detta förbättrar behandlingen för kvinnor (och män) utifrån könsspecifika fenomen.

Socialt och statusmässigt svaga grupper (äldre, invandrare/lågavlönade) behöver stärkta insatser genom exempelvis s.k. Vårdsamordnare dvs individer som samordnar och övervakar deras vårdintressen (ex. att de får sjukvård i tid och under samma förhållanden som övriga i samhället).

Kommuner och landsting ; två helt skilda ”myndigheter” tar hand om de svaga på två olika sätt. Är det inte dags att kommunen och landsting sammanför sina insatser, arbete och omhändertagandet av hälsa, då det  skall ej styras från två olika håll. Det måste vara samma människor som tar hand om dem – Vården i ”Silos” – ”jag tar hand bara om det problemet som tillhör mig ( ex. Kommunen tar hand om hemhjälp till de äldre och flyktingarnas placeringar. Landstinget skall ta samtidig ansvar över deras hälsa. När en äldre kvinna skall flyttas ” hem ” från sjukhus tar kommunen över vården vid tröskeln – samarbetet och informationsutbyte om den äldre fungerar sällan.

 

 Installera Farmaceuter på vårdavdelningarna / Vårdcentraler som hjälper läkare att anpassa läkemedelsdoserna till den individuella patienten (fungerar bra  vid ett par vårdinrättningar i Sverige, anses att vara ”för dyrt ”att införa generellt).

 

Ojämn vård slutar aldrig att vara ojämn om vi inte respekterar medarbetarnas insatser och lyfter lönenivåer till rimliga. Vi behöver naturligtvis högre löner till flera grupper i samhället; lärare , poliser osv. Att notera är att på 80-talet kunde man utbilda sig till Sjuksköterska på 1.5 år ( 3 terminer) . Sedan blev det 2 årig- och numera 3 årig utbildning. All ära till utbildning men om man tar dubbelt så mycket studielån idag än förut så måste lönen följa med annars slutar våra sjuksköterskor arbeta inom sjukvården

Vad skall vi enskilda kvinnor göra ?

Stå på er ! – ta med en väninna till besöket ; skriv en lista om frågor. Var inte rädda och fråga och trycka på. Läkaren mitt emot er är sämsta fall okunnig, värsta fall snål, men i högst sannolikt medgörlig till  frågor ni skrivit upp.

Att påverka politiker är förstås viktigt – de bestämmer vart pengarna går. Det är en svår grupp att påverka. Men om vi inte om och om ifrågasätter deras beslut ( tänk på ex NKS eller Färdtjänstnedragningar) så gör de mer och mer som det passar deras intressen. Vore skönt om politikerna kunde sitta bara två mandatperioder såsom andra länder ; då skulle  de ta obekväma beslut – nu är de flesta rädda att inte bli omvalda om besluten är för tuffa.

Lycka till !

Marjut Sohlman Carlström, MD, M.B.A

Överläkare

Specialistläkare  i Ortopedi

Marjut Sohlman Carlström MD, M.B.A. Överläkare Specialistläkare i Ortopedi