De börjar tidigt, de små fläckarna i huden. Först barnaårens fräknar och de födelsemärken som nästan alla har, och som nybildas upp till 40 års ålder; sedan kommer pigmentförändringarna som ljusa skuggor och innan vi hunnit tänka på dem så är de där, de bruna fläckarna på hals och händer, de mindre eller större färgförändringarna i ansiktets hud.
Kanske har vi fläckar på andra delar av kroppen också. Ingen har en helt “ren” hud över hela sig – det finns alltid något litet märke.
Hur farliga är de? Vad kan vi göra åt dem? Och hur undviker vi dem?
Doktor Hans Qvarner började som onkolog (tumörläkare) och fortsatte sedan som hudläkare, där han var en av pionjärerna inom den del av hudsjukvården som arbetade med HIV och HIV-relaterade hudsymtom.
Nu driver han Stadions läkarmottagning på Grev Turegatan 75 nära Valhallavägen och Stadions tunnelbanestation. Hans Qvarner vet det mesta om farliga hudförändringar.
Han beskriver de olika typerna av hudtumörer och förklarar att de farligaste brukar vara mörka, närmast svarta, så mörka att man oftast själv ser den påtagliga svärtan, menar han. Vid en sådan upptäckt tillråds omgående läkarbesök, särskilt om den mörka fläcken är mer än fem millimeter stor, lika stort som det tryck man skjuter ner en kulspetspennas skrivkula med: syns fläcken utanför detta tryck när det hålls emot är det definitivt dags för doktorn.
Är fläcken mindre och döljs av trycket kan man avvakta och fortsätta hålla uppsikt. De farliga tumörerna, maligna melanom, kan växa på ett par månader eller ta längre tid, helt oförutsägbart, och såsom andra elakartade tumörer blir de vanligare längre upp i åren, men har också en benägenhet att uppträda hos yngre vuxna, de förekommer inte helt sällan i 20-års åldern. Ingen ålder är fredad utom barnaåren.
Malignt melanom kan man ha överallt på huden, men i sällsynta fall även på ställen där de inte syns, som i analkanalen, i vaginan, i ögonen. Eftersom de inte känns, och sällan gör ont är de svårupptäckta. Just därför är det av allra största betydelse att med jämna mellanrum få dessa områden professionellt undersökta.
Skivepitelcancer och basaliom liksom aktiniska keratoser växer vanligen långsamt och är inte heller lika farliga. De opereras för det mesta. Men sitter de på näsan eller ögonlocken och har vuxit in i brosket är det besvärligt att ta bort dem kirurgiskt. Bäst är därför att hitta hudförändringarna i tid. Hans Qvarner påpekar på sitt lätta dalmål – hans hemort är Nås – att efter 40 års ålder ökar risken för alla slags hud-tumörer.
Varför får vi dessa tumörer?
– De allra flesta beror på omgivningsfaktorer, säger doktor Qvarner, och med detta menar han framförallt solljuset. Inga starka solbrännor mer, försiktighet tillråds även med solarier. Enstaka svåra solbrännor som givit riktig brännhetta och blåsor är en stor riskfaktor för kommande hudtumörer många år senare. Den ackumulerade mängden sol under livstiden är en nästan lika stor riskfaktor. Flitigt solande och riktiga solbrännor – det är farligt!
Vissa andra företeelser, som arsenik, kolväten – sotarna är klassiska mål för hudcancer – och vissa oljor i tillverkningsindustrin är andra riskfaktorer.
Bra sätt att klara sig undan hudtumörer:
- Sola inte
- Rök inte
- Undvik cancerframkallande kemikalier
- Kontrollera förändringar i huden
- Använd solskyddskräm och lägg på ny efter ett par timmar
- Stanna i skuggan – det minskar risken men släpper fram lagom solbrynthet
Just 40-årsåldern är en gräns i medicinen, säger Hans Qvarner som själv är 48 år. När man fyllt 40 ska man regelbundet kontrollera blodtryck, blodfetter, sköldkörtelfunktionen och sin hudkostym.
Kvinnor ska också regelbundet kontrollera sina bröst och gå till gynekolog. När man fyllt 45 ökar risken för tjocktarmscancer, och detta bör man kontrollera genom ett enkelt avföringsprov, som mäter även små mängder blod.
Gör man allt detta, vilket är enklare än det låter, så har man en avsevärt bättre möjlighet att klara sin framtida hälsa.
Hudkostymen som doktor Qvarner säger, är hela höljet kring kroppen. Ljusa, blåögda, rödlätta människor som lätt blir brända i solen är de som löper störst risk att få hudtumörer. I Sverige används ibland liksom i USA:s och Australiens solrika områden en kräm som heter Efudix för att screena huden för hudtumörer. Krämen läggs på den del av kroppen som ska undersökas, två gånger om dagen under en bestämd tidsrymd. Finns det cellförändringar i huden syns dessa som röda fläckar efter en kort tid. Patienten fortsätter då med krämen, som förgör alla sjuka celler i huden.
Efter tre veckors användning ska allt skadat vara borta, men röda partier kan kvarstå och behandlas med en läkande kräm som bland annat innehåller kortison. Men detta är ett litet problem jämfört med lättnaden att bli av med de hudförändringar som legat och grott – ibland helt osynliga för ögat. Den här behandlingen gör inte ont men görs den i ansiktet syns de röda fläckarna förstås den tid man håller på.
Bonus är att huden blir som ny när kuren är avslutad!
– En riktig sanering, säger Hans Qvarner förtjust.
Vilka fläckar i huden är ofarliga?
Skäggvårtor för det allra mesta. Fräknar om de inte ändrar färg för då måste de kontrolleras. Seborroiska keratoser (“åldersvårtor”) som kan tillta i höjd och bli lätt kupolformade, uppstår i alla nyanser och är ofta skrovliga i ytan men vanligen ofarliga; de uppträder ofta efter 40-årsåldern och är enkla att ta bort för hudläkaren.
Och vilka kan vara farliga? De mörka fläckarna. De märken som ändrar sig. De som är oregelbundna i formen som en liten karta. De som blöder plötsligt.
Har man anledning att oroa sig för hudförändringar kan man be om en totalundersökning av huden. Den kallas naevuskontroll och tar ungefär 20 minuter hos huddoktorn.
– Bättre med en undersökning för mycket än en för lite, säger Hans Qvarner.
Han försäkrar att den absoluta majoriteten av patienterna behandlas med gott resultat. I dag upptäcks många fler hudtumörer tidigt än för bara några år sedan, men färre personer dör av hudcancer. En stor hudförändring som kan verka skrämmande behöver inte vara särskilt allvarlig, medan en liten kan vara det. Detta beror på tumörens tjocklek, en tunn tumör är bättre än en tjockare. Tjockleken måste mätas med mikroskop, det kan man inte göra på egen hand.
Hudtumörer gör sällan ont, de kan klia och blöda, men påfallande ofta är de mer irriterande än smärtsamma. Det gör att man måste kontrollera allt som avviker från det normala i huden.
Allra viktigast är tidig upptäckt, understryker Hans Qvarner. Det minsta melanom han har träffat på var en millimeter stort.
Så glöm solbrännan och cigarretterna, gå till hudläkaren med jämna mellanrum och var uppmärksam på alla färg- och storleksförändringar av hudens fläckar!
Magdalena Ribbing